Debatten om miljonprogrammets framtid engagerar, eftersom miljonprogrammet speglar samhällsutvecklingen. De senaste decenniernas ökade samhällsklyftor i kombination med nedskuren samhällsservice och en fördomsfullt nedlåtande syn på dessa bostadsområden slår nu hårt mot de boende. De som bor i miljonprogrammets förorter är utsatta för strukturell diskriminering, deras röster tas inte på allvar.
Nu ska bostadsområdena i Järva lyftas. Svenska Bostäders planerade upprustning och Stockholms stads stadsdelsförnyelse är tecken på att stadens tidigare och nuvarande styre kommit till insikt om behovet av en förnyelse. Upprustningsbehovet är i miljardklass och åtgärder är nödvändiga. Men det så kallade Järvalyftet saknar de boendes delaktighet. Informationen till de boende är hotfull och vilseledande, planerna saknar demokratisk förankring och finansieringen är oklar. Om de boende i Husbys 'referenskvarter' tvingas betala nyproduktionshyror för att bekosta planerna kan man med all rätt kalla Järvalyftet för en lyxrenovering.

Protesterna mot Järvalyftet handlar om projektets finansiering och bristen på de boendes delaktighet i planeringen av hela satsningen. Om hyresgästerna får stå för notan genom att fullt ut betala nystandard- och nyproduktionshyra övergår Järvalyftet i en plan för folkomflyttning som bereder plats för nya och bättre bemedlade (läs: etniskt svenska) grupper att flytta in för att lyfta stadsdelens status. Ett uttryck för denna fördomsstyrda typ av etnisk gentrifiering är den så kallade trygghetssatsningen som fabricerar bilden av otrygga bostadsområden med 'trygghetsenkäter' för att hyresvärd och politiker ska kunna disciplinera de boende och samtidigt säkra stadsdelens upplyfta status.

Protesterna mot Järvalyftet handlar om att stadens politiska styre oavsett block måste ta sitt ansvar för att bekämpa strukturell diskriminering och de inslag av social och etnisk rensning som vi nu ser ligger inbäddade i Järvalyftet. Efter år av diskriminerande segregation med konsekvenser på de boendes sysselsättning, skolgång, kultur, det lokala näringslivet och bostädernas uteblivna underhåll har de boende på områdena fått betala en mycket högt ekonomiskt, kulturellt och socialt pris.
Nu måste Stockholms stad betala tillbaka denna sociala skuld med stora investeringar som ger invånarna upprättelse och som inte inskränker på deras önskan att kunna stanna kvar efter investeringarna. För detta krävs ett samlat grepp om Järvaförorternas problem och potential.
Järvalyftet bör stoppas tills klarhet bringas i finansieringsfrågan och en deltagande planeringsprocess med de boende har säkrats.