akta är svåra att motbevisa. Till exempel kan två kvinnor eller två män bli lika förälskade i varandra, som en kvinna och en man kan bli. Inte ens den mest konservativa kan påstå något annat. Däremot kan man dra olika slutsatser av det. I Sverige har vi bland annat haft synen att samkönade relationer är mot naturen och bör bestraffas eller behandlas. Sedan sent 1970-tal har vi dock i princip konsensus om en slutsats: det normala är att människor är heterosexuella - får känslor för det motsatta könet. Dock finns icke-heterosexuella med förmågan att (även) älska människor av samma kön. Det är dock viktigt att komma ihåg att läggningarna hetero- respektive homosexuell som begrepp bara har drygt hundra år på nacken. Samkönade attraktioner har alltid funnits. Så - har vi har en relevant slutsats?

I dag, när vi strävar efter tre jämlika sexuella läggningar, tvingar orden människor att hitta sin sexualitet utifrån existerande mallar: hetero - eller inte. Vi kräver att alla ska komma fram till att de dras till män, kvinnor - eller båda könen. Tänk om vi skulle kräva samma sak på andra områden? Till exempel huruvida människor attraheras av långhåriga eller korthåriga? Eller om de dras till pratglada eller tillbakadragna människor. Skulle man då fråga: 'är du socialsexuell eller blygsexuell'? Att dela upp människor i på förhand attraktiva respektive icke-attraktiva grupper betraktas som absurt, förutom när det kommer till kön. Att fråga någon huruvida de dras till män eller kvinnor verkar fullständigt legitimt, och dessutom något som gayrörelsen strävar efter - rätten att definiera sig. Och det kan man väl få göra. Men frågan är hur relevant en definition är. Bara för att en person kanske föredrar en viss sorts biologiskt kön kan det vara dumt att utesluta alla andra som potentiella attraktioner. Man kan ju råka missa sitt livs kärlek, en härlig sommarflirt eller en häftig sexuell upplevelse.

Människor är sexuella. Vi attraheras av andra människor. Jag tror att det är omöjligt att reda ut varför vissa dras till akademiker och andra till skogshuggare. Att behöva nerdefiniera sina attraktioner till ett fack, en inrutad läggning, känns för mig väldigt främmande. Personligen dissar jag sexualitetsfack. Jag har haft känslor för och relationer med personer av olika kön och genus. Vilket biologiskt kön de har haft har för mig inte spelat någon roll - de har varit människor som av olika anledningar fångat mitt intresse. Min sexualitet provocerar. Min omgivning vill att jag definierar mig - 'är du bög eller bi?' Problematiken verkar ligga i hur stor vikt som människor lägger vid kön. Att, som jag, säga att könet spelar lika stor roll som en frisyr väcker uppmärksamhet. Och oförståelse.

Men till dig med öppet sinne och utan normativa spärrar har jag ett tips. När du möter en människa som du blir upp över öronen förälskad i, kåt på, attraherad av... Kör hårt! Låt dig inte inskränkas av påtvingade köns- och sexualitetsnormer. Att se världen med queera ögon kommer att berika ditt liv. Oavsett om du tidigare såg på dig själv som 'homo', 'hetero' eller 'bi'.