Debatt


Rune Wikström
Fria.Nu

EU fiskar i grumliga vatten

EU köper fiskerättigheter i u-länder, vilket konkurrerar ut lokala fiskare i länder som skulle tjäna mer på att satsa på sitt nationella fiske.

Fisket har stor betydelse för fattigdomsbekämpningen i många u-länder. Detta är ett faktum som ofta glöms bort i den politiska debatten. I dagarna har EU:s fiskeripolitik på europeiska vatten uppmärksammats och ifrågasatts. Det är dock minst lika viktigt att den del av EU:s fiskeripolitik som drabbar u-länderna negativt också förbättras.
I takt med att nyttjandet av EU-ländernas egna fiskbestånd minskar ökar trycket på u-ländernas fiskbestånd. Detta gäller särskilt fiskbestånden utanför Afrikas västkust. Det är oroande att den subventionerade europeiska fiskeflottan så kraftigt ökar sitt fiske i u-länderna. Så mycket som en fjärdedel av den gemensamma fiskeripolitikens budget används till att köpa fiskerättigheter för EU:s fiskare i främmande vatten. De senaste åren har det handlat om en årlig utgift i storleksordningen strax under två miljarder kronor.

Det är uppenbart att EU med ekonomiska subventioner av denna storlek konkurrerar ut u-ländernas lokala småskaliga fiskare i områden där kuststaterna istället skulle gynnas mer av att satsa på sitt nationella fiske. I dagsläget fångar EU:s fiskeflotta ungefär 20 procent av sin fisk i u-ländernas vatten. Genom att utveckla den inhemska fiskesektorn med tillhörande beredningsindustri skulle kustnära u-länder bättre kunna skapa sysselsättning och omsätta de marina resurserna till en ekonomisk vinst för landet. Fiske och aktiviteter relaterade till fiske spelar dessutom i många fall en viktig roll för livsmedelsförsörjningen för den fattiga befolkningen i kustnära u-länder.

I många fall är de u-länder som slutit fiskeriavtal med EU hårt ekonomiskt pressade och i stort behov av utländsk valuta. Fattigdom och stor skuldbörda kan få kuststater att prioritera kortsiktiga inkomster, och därför tillåta att fisket utnyttjas i högre grad än vad som är biologiskt hållbart. Om korruption förekommer i kuststaten finns det dessutom en risk att enskilda politiker och tjänstemän ser fiskeriavtalet som en möjlighet till personlig vinning och därför förespråkar det – även i de fall då det inte är ekonomiskt fördelaktigt för landet i stort.

FN:s miljövårdprogram (UNEP) varnar u-länderna för att släppa in industrivärldens moderna fiskeflottor i sina vatten om inte ordentliga regler och övervakningsmekanismer finns på plats för att garantera ett långsiktigt och hållbart fiske. EU fiskar i grumligt vatten genom att utnyttja u-ländernas svåra ekonomiska situation och bristen på fullgoda vetenskapliga bedömningar av de marina resurserna i syfte att erhålla större fiskerättigheter än vad som är miljömässigt hållbart. Detta ligger inte i linje med Sveriges utvecklingspolitik.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Stockholms Fria