Det finns inte så mycket positivt att säga om Sveriges flyktingpolitik. Bristen på humanistisk eftertanke har blivit alltmer tydlig under bra många år. Brister som kan härledas till både socialdemokratisk och borgerlig lagstiftning. Visserligen är våra lagar klart bättre än många andras i Europa, men det är tyvärr inte mycket att skryta med. Allra bäst och mest uppoffrande verkar utblottade grannländer till flyktingarnas ursprungsorter vara.

Men även vårt dåliga regelverk går att göra sämre. Och det fixar alliansen. Tyvärr är detta en väntad utveckling. Men ibland blir det faktiskt värre än väntat. Som nu, då det föreslås att den hitflydde föräldern ska 'kunna försörja sig själv' för att deras anhöriga och barn ska få komma efter. Detta är faktiskt absurt! Har de glömt allt snack om att se på barnens bästa, värna familjen eller någonting annat i humanistisk anda?
Eller varför inte som kristdemokrat se det ur kristen synvinkel: 'Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig', som en expert på kristen etik, kallad Kristus, sade.

Kd, liksom de flesta riksdagspartier, har hunnit visa att makt går före moral i ett flertal frågor, men ibland överträffar de sig själva. Om de är oroliga för att här ska finnas löst folk som inte klarar sig själva och om de vill vara säkra på att även flyktingar ska kunna känna sig trygga i vårt samhälle, då kan de införa medborgarlön så försvinner problemet. Då lär även en mängd andra problem för oss övriga, som bor här sedan länge, försvinna.

Kd lär ha ha krävt en gräns på fyra år. Vad är lite väntan för en riksdagspolitiker? En mandatperiod, ja, den kan gå så fort. Men vad är samma tid i en treårings liv? Otrygghet, förtvivlan, desperation, frågor utan rimliga svar. Och när sjuåringen väl har kommit hit finns en tagg, ett agg, ett tvivel. En utomordentligt bristfällig grund för att skapa en fungerande integration. Tänker sig borgarna att barnet ska bota sina inre skador genom pur tacksamhet mot storebror staten som äntligen lät det förenas med sin förälder?
Som alltför ofta är borgerliga förslag inte bara inhumana utan också kontraproduktiva. De får inte det spetsade, framåtsträvande teknokratiska samhälle de eftersträvar, eftersom ett sådant samhälle inte heller mår bra av trauman hos delar av befolkningen.
Som tur är är det hela, än så länge, bara ett utredningsuppdrag som borgarna har kommit överens om. Så än finns det tid för eftertanke! Må riksdagspolitikerna, som ju säkerligen inte vill känna igen sig i min bild av dem, säga ifrån och låta empatin stå i centrum.