Redan från början finns en resignation inför storleken på de krav som kommer att ställas från de vårdsökandes sida - positiva initiativ till problemlösningar saknas!
Problemen är också stora, både kvantitativa och kvalitativa. Insikten bland våra sjukvårdspolitiker är också välgrundad; ju mer sjukvården arbetar, desto dyrare blir notan. Inkomsterna från investeringar i sjukvård är försvinnande små räknade i kronor - patienternas välbefinnande och befrielse från smärtor, lidande och död är omöjliga att rätt värdera.
Uppgivenheten tar sig då uttryck i form av olika försök till ransoneringar av sjukvårdens nyttigheter. Kristidens ransoneringskort är inte aktuella (ännu!).
Lösningen är mera subtil: korta ineffektiva 'telefontider' fungerar bra, liksom anordnandet av köer av olika slag.
Sjukvårdens personal uppmuntras inte att arbeta mera - då stiger kostnaderna!

Under årtionden har uppvisande av långa kölistor medfört större tilldelning av pengar - utan kölista riskerar däremot sjukvårdsenheten få minskat anslag!
Trögheten i systemet förstärkes av att inga direkt ansvariga finns i organisationen som för varje år 'förstärkes' av administrativ personal av de mest skilda slag - från många riktigt högavlönade politiker och tjänstemän (med eller utan tjänstebil och kansli) till oräkneliga 'koordinatorer' och 'samordnare'.

För varje år sväller fel del av organisationen som blir kolossalt övertung och den del som arbetar med själva sjukvården blir relativt mindre och därmed sjunker sakta 'prestationerna'. De som håller igen på utgifterna uppmuntras - merarbete i patienthanteringen ger däremot bara ökade kostnader.
Den svenska sjukvården är ett perfekt exempel på planekonomi av socialistisk art - sådana system var utbredda i kommunistiska länder och har där nu helt utraderats!
Ofattbart nog tillämpas detta planekonomiska system forfarande i svensk sjukvård. Detta har välfärdspartiet förstått och vi vill medverka till att sjukvårdssystemet förändras i grunden. Det ska vara patienternas behov som ska styra vården och det kan enklast göras genom att varje patient genom det egna valet styr anslagen till just dem som hjälper, sköter och botar patienten.