Nyare mobiltelefon, bärbarare dator, plattare tv. Vårt sätt att mer och mer använda elektriska produkter som slit-och-släng-varor har gjort att berget med elektriska sopor ökar. I Göteborg slängdes 11,5 kg el-avfall per invånare 2007 jämfört med 10,8 kg 2006. Det kan bli uppemot 30 ton farligt avfall i veckan som transporteras bort från Göteborg.I EU produceras 8,7 miljoner ton sopor varje år. Enligt en ny rapport, Tox Tech: Not in Our Backyard, som Greenpeace international har gjort så vet man inte vart 75 procent av dessa sopor tar vägen. Men man har hittat stora mängder i Asien och Afrika där arbetare, ibland barn, arbetar för att plocka isär de olika delarna. Delar som ofta innehåller många giftiga ämnen som bly, kadmium, kvicksilver och flamskyddsmedel. Ofta saknas också resurser för att ta hand om avfallet på rätt sätt.– Man kan se hur barn sitter och leker i högar av datorer, och det är verkligen inte miljöer för barn. Efter att de plockat ut de metaller de kan och inte vet vad de ska göra med resten så eldar de upp datorerna, och de giftiga ämnena sprids till luften, vattnet och till människorna runtomkring. Killarna som har ansvar för att kontrollera de här bränderna är inte mer än 15 år, och de säger att de har ont i lungorna och svårt att andas, säger Kathleen McCaughey på Greenpeace.

Export av elektroniskt avfall från EU är i dag förbjudet enligt Baselkonventionen. Sedan augusti 2005 finns också EU:s direktiv WEEE, Waste from Electronic and Electric Equipment, som gör alla producenter ansvariga för att samla in och hantera uttjänta produkter av sitt eget märke. Många företag i Sverige, omkring 1200, gör detta genom att vara anslutna till El-kretsen, ett bolag som ägs av 21 branschorganisationer som sköter insamlingen både för företag och för privatpersoner. Genom att samarbeta med kommunernas återvinningscentraler och återvinningsföretag som Renova så transporteras avfallet till demonteringsanläggningar runtom i Sverige. I Göteborg sköttes detta fram tills nyligen av just Renova, som också demonterade avfallet i Sävenäs, men i dag är det det finska företaget Kuusakoski som tar hand om avfallet i en anläggning i Vetlanda. Där plockas allt isär och återvinns och det miljöfarliga avfall som blir kvar skickas vidare för destruering eller slutförvaring i Kumla.

Trots att Sverige har ett bra fungerande system så hamnar inte allt avfall på återvinningscentralerna. Hur mycket är svårt att uppskatta. Lars Eklund arbetar med producentansvarfrågor på Naturvårdsverket och vet att olaglig export äger rum även här.– Ibland händer det att folk ringer hit för att ställa någon fråga, och så råkar de nämna att de skickar sina gamla produkter till Afrika. I det fallet handlar det ju om okunskap, att man inte vet att det är olagligt. Sedan finns det ju de som ser materialvärdet, och att det går att tjäna pengar på att sälja produkterna utomlands.Den första april genomförde länsstyrelsen tillsamman med bland annat tullen och polisen en inspektion i Wallhamns hamn på Tjörn. Syftet var att kontrollera och eventuellt stoppa utförsel av skrotbilar, som klassas som farligt avfall. Man hittade inga, men istället stoppades två minibussar och en lastbil på väg till Nigeria med gamla kylskåp innehållande freon som är förbjudet i Sverige.

Enligt Eva Gullqvist på länsstyrelsen i Västra Götaland är det inte vanligt att man undersöker hamnar på detta sätt, då lagstiftningen kring detta är för vag.– "Försök till brott" är inte straffsanktionerat i miljöbalken och därför får miljöåklagaren svårt att styrka något brott, då det man hittat fortfarande finns i hamnen.Någon straffbestämmelse finns inte heller i miljöbalken vad gäller EU:s avfallsförordning, men kommer troligen att införas i slutet av året. Så domar i dessa fall är mycket sällsynta i Sverige. Det finns någon dom i Sverige angående kylskåp för några år sedan. Men ingen GFT pratat med känner till någon dom i Västra Götaland.Carl Tamm på rikskriminalpolisens finans- och miljöavdelning berättar att polisen jobbar allt mer med dessa frågor sedan millennieskiftet då miljöbalken trädde i kraft.– Det är min absoluta övertygelse att det i en del fall rör sig om organiserad brottslighet. Det finns ett antal definitioner på detta, bland annat att det är flera personer som tillsammans bedriver brottligheten, ofta gränsöverskridande, och i ett ekonomiskt vinstintresse. Och detta är något som genererar mycket pengar. Dels så slipper man kostnaderna för destruktion av avfallet här i Sverige, och dessutom finns det ju mycket ädla metaller som man kan utvinna billigare i de länder där säkerhets- och miljökraven inte är lika utvecklade som här. Han berättar vidare att det är svårt för polis och myndigheter att avgöra när ett brott begås, eftersom gränsdragningen mellan vad som är en begagnad vara och vad som är avfall ibland är svår att avgöra.

Medvetenheten bland företagen om de nya lagarna varierar. De stora elföretagen i Göteborg är insatta och har löst sitt producentansvar på olika sätt. Onoff och Siba är med i elektronikåtervinningsföreningen och samarbetar med bland annat Stena Technoworld, ett av de ledande återvinningsaktörerna i Europa. El-giganten är ansluten till El-kretsen men har planer på att börja ta hand om återvinningstransporter på egen hand.Sedan finns en hel del småföretag som inte riktigt vet att de är skyldiga att återvinna sina gamla produkter. På El-kretsen är man medveten om problemet och tror att det delvis beror på att lagarna bara funnits ett par år.– Vi har en del information, men det är också företagens ansvar att ta reda på fakta. Generellt är verksamhetsutövaren ansvarig för det avfall som skapas. Vi delar ut material och har en del aktiviteter, men det år svårt att nå ut med information. Vår ambition är att tillsammans med producenterna ge underlag för företagen att ta sitt ansvar, säger Jan-Olof Eriksson, vd på El-kretsen.

Kathleen McCaughey på Greenpeace tycker att mycket mer borde göras av producenter och politiker.– Trots att det finns ett regelverk så har man inte koll på vart 75 procent av avfallet i EU tar vägen. Det är ett otillräckligt regelverk och vi vill att industrin ska ta ett större ansvar från början. De kan redan i dag ersätta många av de farligaste ämnena, fast det görs inte, och då skulle det inte vara lika allvarligt om en del produkter undkommer insamling.Hon berättar vidare att det även går att underlätta mycket för konsumenterna om det finns en möjlighet att lämna tillbaka gamla produkter i butiken där man köpt dem.– Det finns ett exempel i rapporten där Sony i Japan lyckats återvinna 53 procent av alla datorer, och snittsiffran för datorer ligger på 8–13 procent. Så när ett företag bestämmer sig så kan man göra mycket.

Kommer företag att göra det här då?– Det är svårt att svara på, men när det inte finns tvingande regler så brukar det inte hända så mycket. Men man skulle kunna förbättra EU-direktivet och ibland räcker också dålig publicitet för att man ska förbättra sig. Giftiga ämnen är ju ett problem inte bara under återvinningen utan under hela livscykeln. b