I Göteborg rullade bilbranschens propagandacirkus in på Eriksbergshallen mellan 25-27 april för att intala oss konsumenter att man löst problemet med den globala uppvärmningen. Vi kan fortsätta köra bil hur mycket vi vill,
"Miljöbilar är framtiden", som mässansvarige Håkan Skog skriver i annonsbilagan i GP den 19 april.
Vad bra. Då var allting löst. Eller?
Jo, om det inte vore för att miljöbilarna är en lyxlösning för enskilda individer. Problemet kvarstår: Svensken slukar betydligt mer resurser än vad planeten tål.
Även så kallade "miljöbilar" är gjorda av plast och plåt och kräver mängder av olja.

Det går åt mellan 27 och 42 fat olja för att tillverka en bil, alltså omkring 5000 till 7000 liter, miljöbil eller inte. Lägg därtill alla utsläpp som sker när bildelarna fraktas mellan fabriker på vitt skilda platser, sätts samman och sedan transporteras ut till världens alla bilparker.
Och om det inte vore för att det krävs mer energi att tillverka etanol än vad man får ut av den och att den produceras på bekostnad av planetens fattiga.
Det behövs ungefär lika mycket mark för att fylla en tank med etanol som det gör för att föda en människa under ett helt år. FN:s livsmedelsorgan FAO varnar för en massvält som följd av att västerlänningar stoppar mat i tanken. Redan nu pågår en global matkris, där fattiga människor tvingas lägga hela sin inkomst på basvaror som majs och vete. Desperationen har orsakat upplopp i
Mexiko, Haiti, Filippinerna och Egypten. Och värre lär det bli.

Samtidigt skövlas regnskogarna till förmån för sockerrör, majs, soja och palmer till etanol och biodiesel. Det aggressiva och enformiga jordbruket urholkar jordarna. Arbetsvillkoren för dem som arbetar på
plantagen är ofta slavliknande.
När regnskogarna ödeläggs för att ge plats åt nya plantager, enligt den ekonomiska tillväxtens inneboende logik, försvinner den kanske viktigaste koldioxidabsorberaren på jorden. I rasande takt.
Miljöbilsmässan är ett hån mot mänskligheten.
Den som köper en bil, miljöbil eller inte, formulerar samtidigt ett argument till politiker om att fortsätta satsa pengar på asfalt istället för vad som verkligen behövs: räls.

Klimathotet är akut och kollektiva lösningar måste komma nu. Att branschfolk försöker sälja in sig själva som miljökämpar bottnar inte främst i en analys om biosfärens framtid utan om den egna plånbokens.
I stället för en mässa där bilbranschen manifesterar sitt förtvivlade försök att behålla gårdagens transportsätt, borde det anordnas riktiga transportmässor. På sådana talar man om morgondagens sätt att resa.
Där ingår inte privatbilismen.