Migrationsverket tillämpar den svenska flyktingpolitiken
Kirill Lisitsyn är asylsökande. Han skriver i en debattartikel i SF den 27 juli att alla svenskar ska säga nej till Migrationsverkets asylpolitik. Han skriver att vi måste följa Genèvekonventionen om flyktingars rättigheter. Men Migrationsverket har ingen asylpolitik. Sverige har en asylpolitik som riksdagen har bestämt.
Migrationsverket verkställer det som riksdagen har bestämt.
Dessutom är svensk lag bättre för de asylsökande än Genevekonventionen. Utlänningslagen ger asylsökande fler möjligheter att stanna som flyktingar.
Det finns regler för vilka Migrationsverket kan ge asyl som flyktingar. Bland annat måste de säga vilka de är, och styrka det. De måste säga varför de söker skydd i Sverige. Men alltför många kan inte göra det. Då är det svårt för oss att sköta vårt arbete.
Vi möter inte många som vi kan ge asyl som flyktingar. De flesta som får asyl får det av humanitära skäl.
För Kirill Lisitsyn ser verkligheten tydligen ut på ett annat sätt. Men verket kan bara ta ställning till det vi får veta av de asylsökande. De får ju också hjälp av juridiska ombud. Ombuden ska säkerställa deras rättigheter.
Lisitsyn skriver att många som skickas till sitt hemland blir förföljda. Det låter som om det var det vanliga. Men vi får nästan aldrig veta att någon har blivit förföljd. Om Lisitsyn eller någon annan får veta att avvisade personer blir förföljda, ska de meddela Migrationsverket. Då kan vi hjälpa dem. Vi har ansvar för det. Vi vill ta det ansvaret, men om vi inte får veta något kan vi inte göra det.
