I somras var jag och mina vänner på Pridefestivalen. Denna årliga kärleksfestival för homosexuella, bisexuella och transpersoner har pågått i Stockholm ända sedan 1998 och har blivit populärare för varje år.

För fyra år sedan var jag 16 år och kom ut som homosexuell. Sedan dess har jag förändrats oerhört och blivit en helt annan person.

Jag känner mig mer nöjd med mig själv och trivs med tillvaron. Min familj tog det inte så bra i början, men nu har de inte några större problem med min läggning.

Min pappa sa en gång till mig:

- Du kommer kanske att bli misshandlad!

- Pappa, folk blir misshandlade för en massa saker, det har ingen betydelse vad man gör, man kan bli misshandlad ändå, svarade jag. Folk retar upp sig på allt. Då blir jag hellre misshandlad för att vara mig själv, än för att låtsas vara någon annan. Enda sättet att få folk att sluta vara fördomsfulla är att inte gömma sig. För om vi ska kunna ändra samhället måste vi våga vara oss själva.

Jag har alltid gillat raka och ärliga människor. Det värsta som finns är folk som snackar skit om varandra.

Därför tycker jag alltid att det är lika kul när heterosexuella personer kommer till mig och ställer frågor. Jag har även varit med om heterokillar som har sagt till mig att de är homofoba, men villiga att ändra uppfattning.

Det är ganska vanligt att heterosexuella killar har något emot just homosexuella killar. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men jag antar att de är osäkra på sin egen läggning eller bara är allmänt rädda för saker som de inte känner till. Många av dem är rädda för att de homosexuella killarna ska stöta på dem. De tar för givet att bara för att man är bög så stöter man på allt som rör sig av det manliga könet. Är inte det rätt fånigt egentligen? Även bögar har platoniska förhållanden med andra killar, tro mig.

Många säger att homosexualitet är onormalt och att det strider emot naturens lagar. De säger ofta att människan är född med instinkten att fortplanta sig. Men bara för att man är heterosexuell så betyder väl inte det att man vill skaffa barn? Och det existerar dessutom homosexualitet i djurvärlden så varför ska man göra kärleken till något biologiskt? Det tycker jag är rätt läskigt faktiskt.

Jag tror att vi alla föds bisexuella, men sedan påverkas vi av samhället att omedvetet 'välja' det som passar oss bäst. När vi föds så vet vi ju nästan ingenting, vi är helt nollställda, det mesta vi kan och vet lär vi oss som barn.

Så kanske kan homosexualitet bero på uppfostran eller liknande faktorer, eller så är det något genetiskt. Vilket som, tycker jag inte att det är något som helst fel med det. Vill din son leka med barbiedockor och prova sin mammas kläder så låt honom göra det. Du vill väl inte tvinga på ditt barn en roll?

Många använder sig av religion för att göra homosexualitet till någonting syndigt och onormalt. Jag tror att om det finns en Gud och han är god så accepterar han alla människor precis som de är.

Min farmor är rätt så religiös och hon kommer ofta till mig och berättar att de brukar diskutera homosexualitet i hennes kyrka. Hon visar rätt så tydligt att hon inte har några problem med det. Det är skönt för det visar att det finns en hel del kristna människor som tar det här med homosexualitet bra.

Jag kan inte förstå hur folk orkar engagera sig i andra människors privatliv. Varför såra och trakassera folk av den anledningen att de inte är som en själv?

Även om man nu har problem med homosexuella så tycker jag att man kan hålla det för sig själv eller åtminstone vara öppen för att ändra åsikt.

I början ansåg jag att det var lite dumt att ha en festival för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Jag försökte vända på hela situationen och tänkte att det nog skulle kännas lite konstigt om man hade en kärleksfestival endast för heterosexuella.

Jag ändrade dock uppfattning efter ett tag. För precis som de flesta minoritetsgrupper så är även homosexuella, bisexuella och transpersoner utsatta för trakasserier. Varför ska de då inte fira att de faktiskt vågar vara sig själva?

Pride är för mig en stor kärleksfest där homosexuella, bisexuella och transpersoner möts tillsammans med heterosexuella och har kul. Det är en festival som får oss att visa att vi vågar vara oss själva och att vi vägrar låta oss tryckas ner.

Jag hoppas att vi framöver kommer att bli alltmer öppna för saker som sticker ut och är lite annorlunda. Det viktigaste är ju trots allt att vi alla respekterar varandra.