Hon kom från ett krigsdrabbat Tjetjenien till Sverige för fyra år sedan. Vägen till Sjöbo gick via flyktingförläggningen i Hultsfred. Zarima Shahgiriiva började läsa svenska på egen hand, redan innan hon fick besked om uppehållstillstånd.

- I flyktingförläggningen läste jag svenska varje dag. Jag lånade enkla barnböcker som mina barn fick i förläggningen. Det innebar att jag var bekant med språket redan när jag påbörjade min SFI-utbildning i Sjöbo.

Zarima gick igenom SFI-utbildningen på rekordkort tid. Redan efter några månader var hon redo för att komma ut på arbetspraktik som gymnastiklärare på Sandbäckskolan.

- Jag är utbildad till gymnastiklärare men jag var oerhört nervös för att göra bort mig med min, som jag tyckte, dåliga svenska. Men det var det bästa sättet att lära sig språket, att umgås med svenskar och prata hela tiden.

Efter SFI-utbildningen fortsatte Zarima att jobba och läsa på komvux. Eftersom Sjöbo betalar för utbildning de två första åren i kommunen, så ville hon ta chansen att läsa mer. Hon medger att det var tufft att sköta både studier och jobb, samtidigt som hon var ensamstående mamma med tre barn.

- Det var en fantastisk känsla att lyckas med någonting själv. Alla som kommer till ett nytt land och en ny kultur har det jobbigt i början. Men man måste kämpa. Klarar man vissa situationer så blir man starkare.

Att Zarima hamnade i Sjöbo var en slump. Hon erbjöds lägenhet och kommunplacering i Sjöbo när hon var på förläggningen i Hultsfred.

- Jag kom samma år som Sjöbo började ta emot flyktingar, år 2000, och visste ingenting om kommunens rykte som främlingsfientlig. Det är klart att man blev granskad i början, men sedan var det inga problem.

Idag är hon nöjd med att det blev just Sjöbo.

- Jag hamnade i en relativt liten SFI-klass med 10-12 elever, vilket underlättade undervisningen. Sedan gick det också snabbt att få praktikplats och jobb efter utbildningen.

Zarima vill inte spekulera i hur det skulle ha varit om hon hamnat i en större stad i stället för Sjöbo. Hon är glad över att ha nära till allt och känner en trygghet.

- Jag kan ha uppsikt över vad mina barn gör, och jag har nära till deras skola och idrottsklubb. Dessutom trivs mina barn här och de skulle tycka det var tråkigt att flytta från kompisarna.

Det enda problemet med Sjöbo är att det kan vara för tyst och stilla för en före detta storstadsbo.

- Ibland saknar jag Groznyj enormt. Jag bodde i stadens centrum och var van vid ljudet av spårvagnarna och bussarna, säger Zarima och lyfter upp minstingen Ajdrus, 6år, i sitt knä.

Andreas Lovén

Fotnot: Kostnaden per SFI-studerande i Sjöbo är 17100. Riksgenomsnittet är 40400.

Källa: SCB/ Skolverket 2003