'Sossarna nedvärderar kvinnan' säger Monica Bodling från Norrköping i SFT den 2 oktober.

Gör de verkligen det? Nu kan jag som vanligt inte komma med någon statistik, men jag tror inte det stämmer. Jag tror att det är kvinnan som nedvärderar sig själv och är osäker på sin egentliga roll.

Det finns väl partier som slagit ett slag för kvinnan? Kd till exempel. De har alltid framhållit vikten av familj och hem, samt vård och omsorg om de äldre? Men det blir inte så fint när man blandar in religion i ämnet. Religion ska man hålla utanför debatten. Det är passé att ha ett andligt perspektiv på människan.

I dessa tider, då det är helt normalt att skiljas, helt normalt att pappa byter adress och flyttar ihop med någon annan (man ser reklam för adressändring i ett humoristiskt perspektiv på tv) är det också helt normalt att man frångått de basala förhållningssätten till sina medmänniskor, till barnen och familjen. Det är en uppluckringens tid. Barnen springer i skockar sent på kvällarna i tunnelbanans undre värld. Som skuggor rör de sig, med sina vattenflaskor och ryggsäckar, förmodligen innehållande spritpennor och sprayflaskor, som de i smyg dekorerar boendemiljön med.

De blir frånvända i skolan och föräldrarna kommer på samtal, mamma med ny man och barn, pappa bor inte här, utan långt bort, dit man åker loven. Man vill ju inte öppet hata mammas nya framför läraren, men på natten springer man och skriver sitt namn på väggar, tåg och i tunnlar. Man skriver sitt namn så fantasifullt och vackert man kan, för att inte glömma bort det.

Kvinnor som vill vara mödrar för sina barn måste kämpa! Måste våga stå för det de känner är rätt! Inte falla till föga för orimliga krav från samhälle och make eller sambo. Kvinnor är viktiga! Kvinnor står för omsorg, värme och empati. Kvinnor står också för bildning, intelligens och fantasi. De kvinnor som inte vill stå för de värderingarna ska inte tvingas till det. Låt dem bli som 'män' om de vill. Låt dem rumla runt med flaskor i tågen och på gatorna i sina kvinnliga kläder, svära, spotta och fräsa, samt ta hand om sina fulla väninnor, när de inte orkar gå. Låt tjejerna ha vilka kläder de vill i skolan, låt dem gå nakna om de vill. Låt dem bli tafsade på i sofforna, med ögon som innehåller lite rädsla, fast de inte kan säga nej. Låt dem vara som de vill! Ingen får i dag ifrågasätta klädsel, vanor, brottslingar, invandrare, muslimer, kristna, kvinnor, män, supande eller terrorister, utan att det finns färdiga förklaringar på allting.

De föraktfulla ögonkast man får när man pratar om våra livsvillkor räcker för att diskussionen ska tystna. Vi är kuvade, rädda och osäkra på våra roller som människor i Sverige. Vi ska inte vara något speciellt!

Kvinnor vill inte vara mödrar och inte älskarinnor. Kvinnor vill vara på samma villkor som männen. Kvinnor vill inte vara kvinnor längre. Det är fult. 'Mister du en, står dig tusende åter', som en kvinna uttryckte det häromdan i vimlet.