Fred och miljö hänger samman
Relativt välmeriterade akademiska personer har kommit med viss kritik mot att Wangari Maathai fick Nobels fredspris.
'Prisets betydelse kan spädas ut genom att det avlägsnar sig för långt från den ursprungliga tanken', säger Espen Barth Eide, forskare vid Norska Utrikespolitiska Institutet.
Den kritiken bemöts dock av Klaus Töpfer, chef för FNs miljöprogram UNEP. 'Förståelsen växer runt om i världen för de nära sambanden mellan miljöskydd och global säkerhet", säger Töpfer.
Vad är det då, grundat i miljö- och resursfaktorer, som möjliggör att så många människor låter sig mobiliseras i förfärliga inbördeskrig, ända till och över folkmordets gräns?
Dessa krig förs till att börja med av huvudsakligen unga män. Dessa unga män rekryteras från en växande skara av vad den brittiske forskaren Chris Dolan kallat "the proliferation of small men". Det vill säga män som inte lyckats uppnå ställningen av riktiga män enligt de kulturella normer som råder i deras samhälle, därför att de inte fått de försörjningsmöjligheter (oftast i form av jord) som skulle möjliggöra att de uppnådde en allmänt aktad ställning.
Unga kvinnor, och andra grupper i befolkningen, har inte tillnärmelsevis sådana förväntningar, därför att världen i stort är ytterst patriarkal.
Länken mellan de miljörelaterade resursknappheterna (jord, vatten) och konflikter är alltså enligt denna hypotes försörjningssvårigheter.
Det intressanta är att en sådan hypotes bidrar till att förena de olika forskningsinriktningarna kring sambanden mellan miljöfaktorer och resursknappheter, samt konflikter, vare sig det handlar om förnybara eller icke-förnybara resurser.
Viktigt att se här är att den största orsaken till att skaran av lättmobiliserade unga män i världen ökar är jordbrukets oförmåga att längre suga upp det befolkningstillskott som fortfarande uppgår till 70 miljoner människor om året och kommer att ligga på denna nivå under årtionden framöver.
Varje samhällelig åtgärd som i ljuset av denna analys förmår skapa arbetstillfällen inom den sektor, landsbygden och försörjningsjordbruket, där det stora antalet tillkommande människor kommer att födas under kommande årtionden, är därför något mycket viktigt.
Varje samhällelig åtgärd som dessutom förmår förändra den djupt skeva maktbalansen mellan män och kvinnor i en fortfarande traditionellt starkt patriarkal värld, särskilt om det innebär att kvinnor får ökat tillträde till försörjningsmöjligheter, är extra viktig.
Detta erkänns av varje biståndsprogram och predikas sida upp och sida ner i internationella rapporter år efter år. Att förverkliga det i form av konkret politik är däremot inte lika lätt.
Just därför är årets fredspris ett viktigt steg. Det är ett erkännande av personen Wangari Maathais betydelsefulla gärning på just dessa punkter.
Men det är framför allt ett inlägg i en rykande het policydebatt kring de stora utmaningarna i världen under de kommande årtiondena. Som sådant är det extra välkommet.
Wangari Maathai
Genom Professor Wangari Muta Maathais engagemang för kvinnor växte trädplanteringsprojektet fram som ett försök att hjälpa miljön och samtidigt förbättra kvinnors livsvillkor.
Genom Green Belt Movement har hon åstadkommit att kvinnor planterat fler än 20 miljoner träd på sina jordbruk.
Liknande rörelser har därigenom växt fram i Tanzania, Uganda, Malawi, Lesotoho, Etiopien och Zimbabwe.
Maathai in i parlamentet som biträdande miljöminister 2002.
Hon finns med på FN:s miljöprogram UNEP:s lista "Global 500 Hall of Fame"
1997 utsågs hon av Earth Times till en av de 100 personer i världen som har åstadkommit mest inom miljöområdet.
