Låt oss vara de individer vi är
Ett Hål i mitt hjärta är en motkraft mot pornografin och en välriktad spark mot sexismens krav. Det är en film som läker mitt hjärta, inte tvärtom, skriver Elinore Lindén Strand.
'Kvinnor vill inte vara kvinnor längre', skriver Pia Kocahârzem i SFT den 9 oktober. Enligt henne står kvinnan för omsorg, värme, empati, intelligens med mera. Och det är ju jättevackra ord. Min fråga är dock varför just kvinnor anses ha dessa egenskaper och inte män.
Kocahârzem skriver att kvinnor av i dag vill 'bli som män' och framställer detta som något negativt i alla de exempel hon sedan radar upp av 'förtappade' fruar och döttrar, vilsna barn och så vidare. I nästa andetag klagar hon på att man inte 'får' kritisera olika grupper och fenomen i samhället, att det finns 'färdiga förklaringar till allting'.
Samtidigt utgår hon själv från en färdig mall för vad som är manligt och kvinnligt. En mall som många i dag inte längre köper, inte tror på, och det är vad hela debatten om jämställdhet och könsroller handlar om.
Detta nya synsätt kan skapa förvirring, kaos, precis som omvälvande förändringar i samhälle och kultur alltid har gjort. Och det är inte önskvärt att kvinnor ska bli 'som män' - inte heller att män ska bli 'som kvinnor'. Vad som däremot är önskvärt är att alla i första hand ska få vara människor - de individer de är. Och då är det kanske dags att slopa alla föreställningar om könens psykologiska/sociala olikhet, eller i alla fall inte ta dem för absoluta sanningar. Eller vad säger du, Pia Kocahârzem?
