Emma Goldmans bok Två år i Ryssland kom ut för första gången 1924. Den skrevs medan hon var i Ryssland. Hon talade språket efter att ha bott i landet fyra år under sin uppväxt. Som agitator i USA fick hon höra om det klasslösa samhället som revolutionen skulle förverkliga i Ryssland. Hon trodde på det och spred i USA - under sina föredragsturneer om bland annat antimilitarism - propagandan vidare. Hon sattes i tukthus, blev av med sina medborgerliga rättigheter och sitt amerikanska medborgarskap. Hon valde att åka till Ryssland eftersom hon ville se vad som hände efter revolutionen. Hon längtade efter att få vara med i arbetet och återuppbyggandet. Hon välkomnades varmt. Det tog ett år innan hon insåg att det hon såg och upplevde var sant.

Skatteindrivning under vapenhot, razzior mot oliktänkande, förvisningar och avrättningar. Fattigdomen var stor och det fanns ingen hjälp till uppbyggnad. Inget kunde ske utan direktiv uppifrån. Allt detta vet vi ju numera och när Emma Goldman besökte Lenin för att få klarhet i vad som skedde fick hon till svar bland annat att 'Yttrandefrihet är en borgerlig fördom' och 'prat om frihet ger näring åt reaktionens försök att besegra landet'.

Hon träffade också Kropotkin som då var sjuk och halvsvältande. Han vägrade att ta emot de allmosor som han var berättigad till som akademiker. Han sa att 'här fanns den fullständigaste kontrollen i världen'.

Detta fick vi veta bara några år efter revolutionen. Ändå nådde det inte ut. Från Sverige och - som vi fått veta nu - Kiruna emigrerade svenskar till Ryssland. På 1930-talet lockades de av samma visioner som Emma Goldman så långt tidigare. En del kom sargade tillbaka efter några år - andra först efter att ha bott och arbetat där i 10 - 20 år. Många av dem hamnade i fängelse, många dog. Deras berättelser förkastades och föraktades när de återkom till Sverige.

Det är den här 'kommunismen' vi tänker på när vi hör Lars Ohly och Ung vänster kalla sig kommunister. Det som blev resultatet av vad ordet 'kommunism' ledde till. För oss är kommunism sammankopplat med diktatur. Vad Lars Ohly och Nordstedts ordbok än säger. Det kommer att ta årtionden - om det ens är möjligt - att tvätta det ordet rent.

Nu vill Lars Ohly se det som en utmaning - en rolig utmaning till och med. Tja, vad ska det egentligen vara bra för, om det nu inte bara gäller prestigen? Kan inte vänsterpartist eller socialist vara bra nog? Det låter inte så skrämmande för väljarna. Och enligt Bonniers lexikon blev Marx och Engels kommunistiska manifest grundval för både kommunism och socialism, men enligt kommunismen krävs revolution för att genomföra det klasslösa samhället.

Efter de fina anföranden Lars Ohly med flera hade på konferensen om deltagande demokrati i ABF-huset ser jag ingen täckning för ordet kommunism mer än som schablon. Många talare från många länder - nordiska och latinamerikanska - berättar om utomparlamentariska grupper som arbetar med direkt aktion i sina hemländer.

Jag kände mig inspirerad och hoppfull: ordet kommunism nämndes inte och allt var så långt ifrån diktatur man kan komma.

Partiet ska göra upp med sitt förflutna nu igen, men vad hjälper det så länge ordet kommunism florerar och så länge Ung vänster och andra inte kan sin historia och avskräcks av den