Jag läste för ett tag sedan vårt socialborgarråd Margareta Olofssons svar på vår kritik från föreningen Stockholms hemlösa om att det inte händer något för de hemlösa i Stockholm. I alla fall inte om vi ser det i positiv riktning. I en intervjun som gjordes av tidningen Arbetaren säger hon att de regler som finns på alternativboenden är 'kvarlevor' och att 'de ses över'

Jag har nyligen läst tre utredningar om hemlöshet i Stockholm. En är från 1970, den andra från 1974 och den tredje är från 2001. Vad som är uppsendeväckande med dessa tre böcker är att problemen runt i kring hemlöshet och Stiftelsen Hotellhem sågs redan 1970 och 1974. Samma problem påvisas även i sista hemlöshetsutredningen 2001. Det är alltså lätt att hålla med Margareta Olofsson om att det går långsamt.

Men det är också det enda vi har gemensamt. I 25 år vid makten av 35 möjliga och ingenting har hänt i den röd-gröna rörans regi. Ett totalt fiasko och en katastrof för de människor som ni säger att ni prioriterar och värnar om. Människor dör och ni skiter fullständigt i dem!

25 procent av våra hemlösa människor i Stockholm klarar ett eget boende i egen regi enligt Socialtjänsten. Vad görs för dessa människor? På det svarar Margareta Olofsson: 'Det är riktigt och det är något som försummats. Vi arbetar med att skapa små boendeenheter i Stiftelsen Hotellhems regi, med tanke på den här gruppen'

Vilken grupp av människor pratar Margareta Olofsson om när hon säger detta? Vi pratar om cirka 1 000 personer människor (och detta är ingen grupp, det är individer) som klarar ett eget boende i egen regi, utan Stiftelsen Hotellhems repressiva förtryckarregler.

Margareta Olofsson som sitter som ordförande i Stiftelsen Hotellhem säger att det finns konkreta anledningar bakom de hårda reglerna runt dessa boenden. Anledningen till att man måste anmäla besök i förväg är att rummen utvecklades till kvartar, kompisar kom dit och sov över varje natt och så var det inte tänkt att det skulle bli. Och kravet på alkoholfrihet i dessa boenden och även i tränings- och försökslägenheter beror på att de i sin tur inte skulle få några lägenheter från bostadsbolagen.

Om Margareta Olofsson vill leva ensam är helt upp till henne. Men hon ska inte sitta och bestämma att närmare 2 000 människor som bor i Stiftelsen Hotellhems regi ska vara tvingade att göra detta. Dessa människor är vuxna och är inte dömda till att avtjäna ett straff i någon rättegång.

Margareta Olofsson fortsätter 'Vi ser på olika alternativ, någon form av korridorboende, lägenheter i trapphus där det finns personal tillgänglig dagtid.' Varför ska det finnas personal åt människor som enligt socialtjänsten själva klarar ett eget boende helt i egen regi och utan socialt stöd?

Hon själv kanske har råd att ha eller behöver hemtjänst hemma, men vi pratar om människor som varken har råd eller vill ha en hemtjänst springande där de bor. Finns det så stora personalresurser inom socialtjänsten så vore det kanske bättre att sätta dessa personer på någon av våra stadsdelsnämnder som har resursbrist och inte har tid att ge ett socialt stöd i dag åt de människor som är i behov av det.