Journalister är politiker
"Journalistkåren är i dag vit, heterosexuell, medel- ålders medelklass. Hur ska då den typiska journalisten kunna beskriva verkligheten för till exempel ekonomiskt svaga, unga HBT-aktivister med invandrarbakgrund?'
Medborgare i en representativ demokrati förväntar sig vissa saker av sina representanter, politikerna. De ska vara pålästa, förmedla resonemang och förankra beslut, upplysa om resonemangen bakom dessa, föregå med gott exempel och hålla på moral. Och parlamentet ska spegla befolkningen - den ska bestå av en jämställd mängd män och kvinnor, svennar och invandrare, unga och gamla. Om någon av dessa förväntningar inte efterlevs tar medborgarna till åtgärder; media granskar, journalister luskar fram slarvet, det tillsätts utredningar, införs kvoteringar, hålls debatter med mera, allt för att se till att misstag inte upprepas.
Men makten över samhället i dag finns inte bara hos folkvalda politiker. Media har makt. En stor del av makten. Makt över folket och makt över de folkvalda. En helt vanlig Svensson tar in mediala budskap sex timmar varje dag. Vilka mediebudskap vi tar in avgör vilken världsbild vi får. Journalisterna, som fyller medierna med budskap, skulle därför behöva samma sorts självsanerande rutiner som politikerna.
Journalister måste vara insatta i de ämnen de skriver om. Hur många har inte känt sig felaktigt citerade på grund av att journalisten inte känt sig hemma i kontexten? Journalister måste kunna förmedla fakta, opinion och information på ett korrekt sätt. Journalister och medieföretag måste ha en hög arbetsmoral. Och journalistkåren borde också spegla samhället, för att allas verklighet ska bli
beskriven. Kvinnor, ungdomar, invandrare, funktionshindrade, icke-heterosexuella och alla andra minoriteter borde vara synliga inom journalistiken till minst lika stor del som de är representerade i samhället.
På 1970-talet var kvinnor statistiskt underrepresenterade inom journalistkåren, men där har vi genom feministiskt arbete lyckats nå en nästan 50/50-fördelning. (Dock är fortfarande bara två av tio chefredaktörer kvinnor.) På andra områden ser det värre ut. Journalistkåren är i dag vit, heterosexuell, medelålders medelklass. Hur ska då den typiska journalisten kunna beskriva verkligheten för till exempel ekonomiskt svaga, unga HBT-aktivister med invandrarbakgrund?
Vi måste aktivt bredda vår journalistkår. Ett försök har varit att kvotera in icke-svennar på journalisthögskolan. Det är ett steg i rätt riktning. För att få jobb på en större redaktion i dag krävs i princip formell journalistutbildning. Att bli antagen till sin utbildning är alltså den första gallringen av arbetssökande. Vi behöver en journalistkår och en mediasfär som representerar folket. Journalister är politiker.
