Svenskar är inte vana vid döden
En värld utan elände, bekymmer, krig och naturkatastrofer är bara en dröm. Men människors relation till varandra är ett faktum.
Vi från Asien och Mellanöstern har en annan uppfattning om katastrofer. Vi som har upplevt krig och naturkatastrofer vet hur människor behöver varandras hjälp och ömhet i sådana tider. Det är omöjligt att inte bli berörd av situationen.
Jag lider med dem som drabbats. I synnerhet med det svenska folket, med dem som förlorat sina nära och kära. Händelsen i Thailand har förändrat vår syn på livet. Allt sker på en sekund. Allt plundras och härjas av en osynlig och overklig kraft. Hur ska vi hantera situationen om vi inte har solidaritet att hjälpa varandra? Om vi inte delar sorgen med varandra? Vem kan hjälpa oss människor utom oss själva?
Svenska folket har sällan mött flykten från döden i en så stor omfattning. Men de har alltid hjälpt andra i nöd. För all sin goda vilja under alla år har de nu fått mycket stöd från andra. Vi får inte ta livets styrka på skoj. Samtidigt får vi inte tappa greppet. Det tar naturligtvis lång tid för såren att läka.
Pilotpoeten
