Ett sätt att se saken är att Persson har misslyckats. Han har, som statsminister, inte fått den information han behövde, inte i tid. Det dröjde över ett dygn. Ambassadörens fax strandade på UD. Eftersom Persson är 'chefen', har han ansvar för detta misslyckande. Under honom (vad menas med detta?) sitter Freivalds. Hon har kanske också misslyckats, då hon är chef över UD. Fast under henne sitter ett antal chefer på UD. Och under dem sitter ett antal mellanchefer, och under dem sitter hundratals tjänstemän, och vaktmästare och diplomatbils-chaufförer. Och någon har inte lämnat vidare faxen dit den borde ha hamnat. Och för detta har Persson ansvar. För han är ju chef! Han bör absolut inte säga att någon på departementet har missat här. Nej, inte ens om det är uppenbart. För han är ju chef!

Ja, dessutom har han missat att lämna vidare informationen till den 'verklige statschefen' kungen! Fast kungen är inte ansvarig för det, han får kritisera Persson, för han är ju kung!

En statsminister har, på sätt och vis, ansvar för nästan allt som händer genom statens agerande. Leonardo da Vinci lär ha varit det stora universalgeniet. Kanske det sista? Senare genier, som Mozart och Einstein, höll sig till begränsade områden. Men en statsminister måste vara genialisk på rubbet. Givetvis kan han inte vara det. Givetvis är han inte det. Ska då hans fögderi fungera utan stora brister skulle det bero på att de är genialiska anställare, anställer genialiska anställare som i sin tur anställer genialiska anställare och så vidare.

Alla dessa omutligt genialiska i hierarkin ska dessutom vara obehäftade med den mänskliga faktorn och då undrar man hur detta ska gå till. Inte ens Stalin hade den makten! Inte de iranska mullorna, inte påven. Detta är en körd väg! Ledarskapets hierarki är en gammal tes, som gång på gång har visat sig bli en destruktiv idé, med orimliga förväntningar på de inblandade. Den driver dessutom fram åtskillnad på människor i status, lön och position.

Fast ingen, ingen annan än jag, har ansvar för vad jag gör! Visst kan folk ta sitt ansvar för om de sabbar mina möjligheter, men för det behöver man inte vara chef. Enda anledningen till att vi människor behöver chefer är våra föreställningar om att folk behöver chefer.

Det gäller att göra upp med dessa föreställningar. Vi behöver inte ledas. Visst kan jag be någon att visa mig vägen på främmande ort, men jag behöver bara följa vägvisaren så länge det känns bra och den behöver faktiskt inte ta på sig ansvaret att lyckas, bara att göra så gott den kan.

Avsätt Persson, kungen, ja gärna rubbet, och bygg upp samhället nerifrån, från oss själva.