Tyvärr chockar inte direkt Centerns ungdomsförbunds, CUF, utspel om kärnkraften. Visserligen kom det överrumplande, men ändå inte oväntat. Det som möjligen var oväntat var att det blev CUF och inte moderpartiet som tog det första steget.

Många inom centerrörelsen är starka kärnkraftsmotståndare. Jag är rätt övertygad om att majoriteten inom centern är det. Men det är å andra sidan inte så viktigt för partiets höjdare. Minns bara hur centern har sopat det starka EU-motståndet inom partiet under sin matta.

Kärnkraftssvek stavas nästan med stort c, à la Fälldin, även om de inte är ensamma. C liksom s har alltid satt strävan efter makt före både ideologin och den interna demokratin. Och i nuläget, med den cementerade fyrklövern av borgerliga partier, passar en omsvängning utmärkt.

Men det vore fel att bara se detta som en maktfråga. Alla som har jobbar länge inom miljörörelsen och miljöpolitiken har kunnat konstatera att centerpolitikerna gärna pratade miljö. De skrev motioner om miljö, försökte vara först och så vidare. Men när det kom till kritan var de sällan beredda att lägga rimliga ekonomiska resurser till miljöarbetet och än mindre var de villiga till åtgärder som skulle kunna ha lett till en livsstilsomställning i samhället.

På ett sätt är c en god avbild av stora delar av vår befolkning. Där finns inget helhetsgrepp på miljöfrågorna. De enorma miljöskador, som till exempel det svenska skogs- och livsmedelsproduktionen skapar, ser man mellan fingrarna med. Detta i stället för att välja andra sätt att värna landsbygdens befolkning. Den som inte ser behovet av en ny livsstil i Sverige kommer gång på gång fram till att ställa kärnkraftens livsförödande teknologi mot växthuseffektens katastrofer. Visserligen är det en dålig analys, om man tror att den globala uppvärmningen skulle kunna stoppas av uranbruk, men först och främst är jorden inte betjänt av man spelar ut hin mot håle.

Som fundament för en rimlig hållning i kärnkraftsfrågan bör man konstatera några viktiga fakta. Urangruvorna lämnar ett förött landskap efter sig, med stora läckage av både radioaktivitet och gifter. Anrikning och transport är potentiella olyckor och terroristmål. Reaktorerna innehåller enorma mängder dödlig materia. Reaktorerna släpper kontinuerligt ut mängder av radioaktivitet. Hanteringen av uran lämnar terrorister och diktatorer stora möjligheter och, kanske lika illa, något för krigshetsarna i Bushadministrationen att skylla på.

Sedan ska detta radioaktiva stoff säkras i hundratusen år.

Det finns ett faktum till att beakta. Med bakgrund av den diskussion som förs om hur snart kärnkraften kan stoppas: jag utgår ifrån att det finns en off-knapp på varje reaktor, det är bara att trycka! Om det inte finns är det orsak nog att stoppa i högsta möjliga tempo.