Retorik i åtgärdernas värld | Stockholms Fria
Jon Weman

Fördjupning


Jon Weman
Fria.Nu

Retorik i åtgärdernas värld

Lagar och regler har förändrats mycket genom årtiondena. Men de skrivna lagarna ger bara halva bilden, om ens det, av verkligheten. Minst lika viktigt är hur de faktiskt tillämpas av institutioner och myndigheter, den praxis som utvecklas. Praxis är svår att upptäcka genom att enbart läsa teoretiskt material. Den skapas och sprids mellan olika myndigheter och olika städer genom informella diskussioner mellan tjänstemän och politiker, genom interna förhållningsorder som är outskrivna eller i varje fall inte offentligt tillgängliga, genom de signaler som överordnade förmedlar till sina underordnade. Hur politiken presenteras och motiveras i den offentliga debatten, å andra sidan, behöver inte överensstämma vare sig med lagtexten eller med verkligheten.

Men det finns en grupp för vilken praxis är lätt att se - de som drabbas av den. Det här är en jämförelse av den svenska arbetsmarknadspolitiken så som den ser ut på pappret, med hur den skildras av dem som faktiskt befinner sig i den.

Ur de övergripande bestämmelserna i Förordningen om Arbetsmarknadspolitiska Program: 'En anvisning till ett program innebär att den som anvisas erbjuds att ta del av programmet.'

I verkligheten är detta ett 'erbjudande' som den arbetslösa inte kan tacka nej till - i så fall anses det visa att han inte står till arbetsmarknadens förfogande, och han förlorar sin ersättning.

Ur de övergripande bestämmelserna i Förordningen om arbetsmarknadspolitiska program: 'en anvisning får göras endast om den framstår som lämplig både för den enskilde och ur ett övergripande arbetsmarknads-

politiskt perspektiv'.

På pappret förefaller Aktivitetsgarantin, den största enskilda arbetsmarknadsåtgärden i dag med 42 000 inskrivna, att uppfylla detta, då den enligt AMS presentationsblad ska antas göra deltagarna 'bättre rustade att hitta ett arbete'.

Carina, 44, som tidigare ironiskt nog bland annat arbetat i arbetsförmedlingens, AF, kundmottagning, är placerad på ett typiskt Aktivitetsgaranti-projekt, 'Framtidsbygget' i Ludvika.

- AGAn är bara ett enda stort spel för gallerierna. Vi skulle sitta åtta timmar per dag, utom på fredagarna då var det sju timmar, och söka jobb, i en sal med några datorer och kopiatorer. Våra handledare sitter mest inne på sina rum, dem har man inte mycket kontakt med.

- Tidigare har jag gått på Brunnsviks Folkhögsskolas AGA-program. Det var liknande, söka-jobb, men också lite vanliga skol-

ämnen... fast många gånger utan lärare. På matten fick man ta en bok och sköta sig själv, på datan kunde man sitta och surfa men knappast något annat, eftersom det inte fanns någon lärare och det inte gick att lägga in program i datorerna för öva på. Nej, oss arbetslösa kostar man inte på överdrivet direkt.

I Trelleborg hittar man Ninia Sävström-Rönnblad, 47, som ger följande beskrivning av sin Aktivitetsgaranti:

- Vår AGA innebar fåniga övningar som skulle höja ens självförtroende och liknande, övningar som hade passat bättre för mellanstadiebarn. Hela tiden inpräglades det att arbetslösheten var vårt fel och vårt problem, på grund av vårt dåliga självförtroende och så vidare. Vi fick lektioner i hur vi skulle sköta vår ekonomi och kunna ta hand om våra pengar, som om arbetslös innebär att man är totalt inkompetent på livets alla områden. Handledarna verkade inte ha någon annan funktion än att kontrollera att man sökte tillräckligt många jobb. Alltihop bryter ner en psykiskt. Man klättrar på den motsatta karriärstegen: börjar sin bana som arbetslös, när AF har plågat en tillräckligt så fortsätter man som sjukskriven, och därefter som förtidspensionär, eftersom det blir billigare för samhället, enligt politikerna. Jag är sjukskriven nu, för depression.

AMS-ekonomen Patric Hägglunds utvärdering av Aktivitetsgarantin från 2001 visar att aktiviteten inte ökar deltagarnas chanser till arbete. Han försvarar ändå dess existensberättigande, eftersom 'Det potentiella "hotet" om Aktivitetsgarantin skulle kunna [orsaka ett] högre utflöde till arbete bland icke-deltagarna' på grund av åtgärdens 'avskräckande inverkan'. Och garantin har mycket riktigt blivit kvar. Men är då hans resonemang i enlighet med lagen? Kan en åtgärd som både upplevs som meningslös av de berörda, och som statistiskt kan visas inte ökar möjligheterna att finna arbete, verkligen vara 'lämplig för den enskilde'? Lagtexten medger som synes inte att enskilda arbetslösa behandlas enbart som spelbrickor utan eget värde enbart för att uppnå det ena eller andra målet 'ur ett övergripande arbetsmarknadspolitiskt perspektiv' - ändå är det precis det som sker.

Socialtjänstlagen medger att mottagare av försörjningsstöd (socialbidrag) 'skall delta i av nämnden anvisad praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet' under förut-

sättning att bidragstagaren inte fyllt 25, är student med socialbidrag under studieuppehållet, eller 'av särskilda skäl är i behov av kompetenshöjande insatser'. Praktiken eller motsvarande skall 'syfta till att utveckla den enskildes möjligheter att i framtiden försörja sig själv'.

Vem ska 'av särskilda skäl' anses vara 'i behov av kompetenshöjande insatser'? Den så kallade Skärholmsmodellen innebär att alla socialbidragssökande, även de över 25, förväntas tillbringa fyra timmar per dag på Skärholmens Jobbcenter, under två veckor innan ansökan alls behandlas och sedan under den tid bidraget utbetalas.

År 2002 granskade tv-programmet Mosaik Skärholmens jobbcenter och kritiserade det som 'meningslös förvaring'. Det hindrade dock inte att modellen sedan dess spridits till bland annat Södertälje och Malmö. Det verkar räcka med att man bor i ett område med hög arbetslöshet och stor andel invandrare, för att 'särskilda skäl' ska föreligga.

Vad kan anses vara 'kompetenshöjande'? Just på Skärholmen placeras socialbidragstagare på projektet 'Håll Skärholmen rent', som går ut på att städa i parker och lekplatser, inklusive att plocka upp trasiga kanyler.

Kristoffer sökte socialbidrag i Haninge kommun efter gymnasiet.

-Jag har jobbat på lager tidigare och föreslog att de skulle kunna hjälpa mig ta truckkort. Men det gick inte alls. I stället hamnade jag på kommunens projekt 'Trampolin'. Man skulle gå dit 2-3 timmar varje dag. Vi skulle lära oss söka jobb, fundera över vad vi ville bli, vilket som var vårt drömyrke - inget som man hade någon egentlig användning av. Dess-utom skulle man visa att man sökt minst ett jobb per dag. Men det märkligaste av allt var att det kom dit en dietist och pratade näringslära en gång i veckan, jag undrade verkligen vad hon hade där att göra.

Kristoffer läser i dag historia, men skulle hellre vilja ha ett arbete.

'Daniel' från Nyköping lyckades inte hitta något arbete under sommarlovet efter att ha gått ut gymnasiet. Som villkor för social-

bidrag skickades han till jobbcentret 'Stöd och Utveckling' som i sin tur skickade ut honom direkt på praktik - att rensa ogräs på kommunens mark, 07.30 - 16.00 mån-torsd, 07.30 - 13.00 på fredagar.

- Eftersom socialbidraget beror på levnadsomkostnaderna, och jag fortfarande bodde hemma och alltså inte hade någon hyra, så jobbade jag för den fina summan av 3 106 kronor i månaden. I vår grupp var det bara en riktig anställd och resten bidragstagare. Rena utnyttjandet av slavarbetskraft.

En studie från 2004 av sociologerna Tapio Salonen och Rickard Ulmestig konstaterar att de kommunala programmen för socialbidrags-tagare sällan har ett tydligt innehåll och att det i många fall kan ifrågasättas om de underlättar inträdet på den öppna arbetsmarknaden. Det står också att 'meningsfullheten för deltagarna i många av dessa insatser kan ifråga-sättas'.

Ur Förordningen om den arbetsmarknads-

politiska verksamheten: 'Verksamheten skall utformas så att den stärker den enskildes möjligheter att få eller behålla ett reguljärt arbete som så nära som möjligt ansluter till hans eller hennes förutsättningar och önskemål'

Elize Åkesson, 38, från Vellinge, utbildade sig först till kontorist, men kom ut på arbetsmarknaden just när datoriseringen gjorde yrket nästintill överflödigt. Efter diverse ströjobb, vikariat och sjukskrivningar tog hon sedan så småningom examen som social-

pedagog - lagom till 1990-talets massiva nedskärningar i missbrukarvården och liknande verksamheter.

- Det var aldrig någon som varnade mig för att jag var inne på fel bana. Nåja, jag födde barn, var borta av den anledningen, och när jag kom tillbaka till arbetsförmedlingen frågade jag vad som hade hänt. Är du arbetslös, är det inte vårt problem, var attityden jag möttes av. Jag fick aldrig ett enda tips om jobb, det fanns inte i föreställningsvärlden. Det enda de ville var att få ut mig på praktik.

- Så småningom hittade jag ändå arbete som SYO-konsulent, men fick sjukskriva mig för utbrändhet. Jag försökte komma tillbaka, men lyckades inte. Då skällde AF ut mig för det. De försökte pressa mig att acceptera förtidspensionering, och de försökte skriva in att jag hade stressbesvär och annat i den information de förmedlar till arbetsgivarna. När jag vägrade sa min arbetsförmedlare att 'jag vet inte om vi kan samarbeta med dig'. Under den här tiden har attityden hos AFs personal förändrats fullständigt. I dag gör de ingenting annat än att kontrollera och jaga de arbets-lösa.

Inspektionen för Arbetslöshetsförsäkring, IAF, noterar att det i dag är vanligt att arbetsförmedlare ifrågasätter de arbetslösas rätt till ersättning utan att ha någon laglig grund för det. Ett annat beteende IAF har iakttagit är att AF godtyckligt avanmäler arbetslösa, det vill säga slutar att registrera dem som arbets-

sökande. På det sättet kan de gå förbi de normala beslutsvägarna där den arbetslöse har rätt att få sitt fall prövat med möjlighet att överklaga.

Enligt AMS egna uppgifter har mer än två tredjedelar av alla som faktiskt lyckas lämna arbetslösheten hittat jobbet helt utan arbetsförmedlingens medverkan, via 'inofficiella sökvägar'.

Ur Förordningen om arbetsmarknadspolitiska program, paragrafen om arbetspraktik: 'Länsarbetsnämnden [skall] särskilt verka för att risken för att reguljära arbetstillfällen

undanträngs blir så liten som möjligt.'

Elize Åkesson igen:

- AF har velat placera ut mig som praktikant, för att göra kuratorsuppgifter och liknande som jag har utbildning till, på skolor där man har skurit ner många reguljära tjänster under senare år. Det är nästintill strejkbryteri att acceptera något sådant. Vidare har de velat sätta mig på AMER, en kommunal enhet som snickrar möbler, klär om stolar, håller ordning i parker och annat här i Vellinge. För några år sedan hade AMER fyra anställda, i dag har de två, i stället har det blivit fler praktikanter. Det jag klarat mig på är dels att kontakta mitt fack, dels att jag vetat att jag haft sjukskrivning att ta till om AF skulle bli för omöjliga.

26-årige Tomas Rosholm från Kirseberg i Malmö placerades i arbetspraktik som motprestation för socialbidrag.

- Först skulle de placera mig i en arbetstrupp, som består av en anställd arbetsledare och tio praktikanter och som sköter alla parker, rabatter och gräsmattor, målar om och lagar alla staket och lekredskap på lekplatser i Kirseberg. Eftersom jag har en lätt ryggskada kom jag undan det. I stället hamnade jag på kommunens utekafé i Beijers Park. Vi var sex praktikanter, blandat AGA och soc, som jobbade tre dagar och var lediga tre, nio timmar per dag med ledigt för lunch i mån av tid. Inga anställda. Kaféet har ett bra läge och säljer allting till normala priser, så antagligen går det med vinst.

Den enda studie som har gjorts under senare år av huruvida arbetspraktik ersätter riktiga jobb (så kallad 'undanträngning') gjordes 2003 av Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärderings, IFAU. Eva Mörk granskade placering inom skolan. Följande blev hennes slutsats: 'Vi kan/.../utifrån rapporten inte säga att det inte förekommer någon undanträngning; allt vi kan uttala oss om är att den i varje fall inte är hundraprocentig'. Detta resultat har tydligen inte ansetts värt att följa upp med nya undersökningar.

I Förordningen om arbetsmarknadspolitiska program, paragrafen om förberedande insatser, sägs att dessa ska utgöras av 'individuellt avpassade/.../insatser av vägledande rehabiliterande eller orienterande karaktär för den som särskilt behöver förbereda sig för ett annat arbetsmarknadspolitiskt program eller arbete.'

I själva verket har olika sorters 'förberedande insatser' - de kan gå under beteckningen 'aktiviteter inom vägledning och platsförmedling', 'förberedande utbildning' eller 'Datortek' - blivit den absolut vanligaste åtgärd som arbetslösa rutinmässigt placeras på, sammantaget ungefär 40 procent av alla olika sorters åtgärder. Riktiga yrkesubildningar, som bara utgör 12 procent, beviljas numera enbart mot ett intyg från arbetsköpare om att den arbetslöse kan räkna med snar anställning efter att ha fullföljt utbildningen.

Linn Engblom, 21, placerades på Dator-

teket i Västerås via Ungdomsgarantin när hennes vikariat som pulvermålare tog slut.

- Ville man lära sig något lite grann på riktigt fick man själv betala 500 kronor för ett 'datakörkort'. Annars var det rena dagiset. Samling varje morgon där man fick rapportera vilka jobb man sökt. Lite föreläsningar, seminarier och studiebesök. Övningar i 'gruppdynamik', som ibland var direkt förnedrande; man skulle stå i mörkret och försöka känna igen varandra genom att ta den andre i ansiktet och den sortens saker. Det värsta var kanske deras hycklande intensiva trevlighet, vi skulle känna att det var en stor förmån att få komma dit...

Engblom lyckades så småningom på egen hand hitta jobb som vikarie i hemtjänsten.

Många förberedande insatser köps upp av privata företag, men någon större skillnad i innehållet är det sällan. 'Jonny' gick på en utbildning på Öland ordnad av Eductus, ett av de största företagen i branchen.

- 8.00 - 17.00 varje dag, söka jobb framför datorerna, lite gruppsykologi, 'teambuilding-övningar' och diverse klyschiga föreläsningar. För detta får jag 223 kronor per dag varav 56 kronor försvinner i skatt och 60 kronor går till resan och lunchen, och om jag inte pallar någon dag utan stannar hemma försvinner den dagersättningen.

I oktober 2004 lade Bertil Kastberg ut en dagbok på internet där han skildrade de olika mer eller mindre nonsensartade verksamheterna i Eductus Aktivitetsgaranti-

projekt i Malmö. Det ledde inte bara till att han stängdes av från projektet, utan också till att han hotades med polisanmälan av Eductus.

Ur Regeringsformen: 'Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga den enskildes rätt till/.../arbete'. Enligt AMS statistik var 246 000 personer arbetslösa i december 2004. 166 000 var deltidsarbetslösa eller timanställda och 122 000 befann sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utöver finns det enligt SCB 205 000 'latent arbetssökande'.

ANNONS

Rekommenderade artiklar

Hur långt räcker maten?

Världens befolkning ökar medan matproduktionen hotas av allt från klimatförändringar till utfiskning.

Fria.Nu

© 2021 Stockholms Fria