Alla vilda är femte delen i Stenbergs självbiografiska romansvit som började med Rapport 1969 och sedan föjdes av Kärlek i Europa, Apelsinmannen och Spanska trappan. Första delen av Alla vilda utspelar sig på Mallorca på 1950-talet, bland bohemer och konstnärer. En tjugo-årig Birgitta, eller Bergie som hon kallas av sina amerikanska vänner, har ett stormigt förhållande med Louise men träffar andra, både kvinnor och män, vid sidan om. Två centrala vänner är den rike amerikanen Charles och den danska konstnären Mette.

På sitt charmerande koketta sätt skriver Stenberg om sin frustration över att hon fortfarande är opublicerad författare - hon längtar efter att bli lika betydelsefull som vännerna. I bokens andra del har ett halvsekel passerat och en drygt sjuttioårig Birgitta söker upp sina gamla bekanta. De är sig lika, trots en och annan ålderskrämpa. Det starkaste porträttet skildrar den åttiofemåriga Mette, som är så långt ifrån en ursäktande gammal gumma man kan komma. De flesta ur tjugo- och trettiotalistgenerationen har trots allt vuxit upp med en mentalitet som innebär att man inte ska sticka ut eller tro att man är något. Och hur många levde som öppet homosexuella på fyrtio- och femtiotalet? Toleransen var betydligt lägre än i dag, men de trakasserier som förekom mot Birgitta och Louise nämns mest i förbigående, kanske för att de helt enkelt vägrar att ta åt sig. Det är alltid roligt att läsa om människor som bryter mot normen och Alla vilda är klart läsvärd. Den är dock inte lika bra som Stenbergs tidigare självbiografiska romaner. Dels är historierna inte lika starka, och dels har den del av boken som utspelar sig i nutid mer en känsla av pratig, nostalgisk essä än av skön romankonst.