- Sverige är inte vårt land så vi kan inte kräva något, men de kunde bestämma sig snabbare. Det får inte ta så många år; det är galet, säger Marija.

Makarna Marija och Nedeljko kom till Göteborg från Serbien och sökte asyl den 8 oktober 1999. Deras

ansökan avslogs redan året därpå, men först i år blir de avvisade.

Eftersom Marija är serbisk medborgare och Nedeljko kroatisk har inte Migrationsverket kunnat bestämma sig för vart de ska skickas.

- Vi har levt som i ett fängelse i sex år snart. Det som de har gjort kunde de ha gjort på ett par månader, säger Nedeljko.

Inger Lagerström, informatör på Migrationsverket, säger att problemet med asylsökande makar med olika medborgarskap inte är helt ovanligt, men att det brukar gå att lösa.

- Det vanliga är att vi avvisar dem till det land där de senast var. Det finns inga stater i Europa som inte låter gifta par återförenas.

Hon säger att den som avvisas till sin makas eller makes hemland måste söka uppehållstillstånd där. Om avvisningsärendet drar ut på

tiden beror det på att den avvisade låter bli att söka uppehållstillstånd i det land hon eller han ska till.

Marija och Nedeljko menar att det inte har gått till så i deras fall.

- De har försökt skicka oss både till Kroatien och Serbien, men inget av länderna har väl velat ta emot oss, säger Nedeljko.

Han säger att ingen av dem har blivit ombedd att söka uppehålls-tillstånd, men att de har fått frågan till vilket land de ville bli skickade.

- Vi vill stanna här, svarade vi då. Vi har ju flytt därifrån så varför skulle vi välja att åka tillbaka? säger Nedeljko.

1997 träffades Marija och Nedeljko i Serbien. Nedeljko hade flytt från Kroa-tien och levde utan rättigheter. Han hade tvingats skriva under på att han aldrig skulle söka ekonomisk hjälp av staten när han kom till Serbien.

Marija och Nedeljko blev ett par och gifte sig, men det ledde till att Marijas släkt vägrade att ha med henne att göra.

1999 kände paret att de inte kunde vara kvar i Serbien längre. De hade blivit trakasserade och diskriminerade för att de hade ingått ett "bland-äktenskap", och Nedeljko hade blivit misshandlad på ett diskotek för att han var kroat. Ett stort gäng gav sig på honom, och en väktare slog honom med en elbatong. Polisen gjorde ingenting när han försökte anmäla händelsen.

- De sa att de inte kunde garantera att jag skulle överleva natten om jag gjorde en anmälan. Inte för att de skulle göra något men för att de inte kunde skydda mig mot dem som hade misshandlat mig, säger Nedeljko.

De flydde till Sverige, men fick alltså avslag på sin asylansökan. Inger Lagerström säger att det är mycket svårare att få asyl i Sverige om man är förföljd av en organisation eller av enskilda, än om det är staten som förföljer en.

- Ja, det handlar ju i så fall om att staten blundar och man inte kan få skydd.

Hon jämför med om en svensk skulle bli förföljd av Hell's angels och säger att det ju är den svenska statens ansvar att skydda sina medborgare i ett sådant fall. Men om staten inte lyckas?

- Vi ser ju till intentionen. Om det är en rättsstat ska man ju få hjälp från den egna staten. Att staterna sedan kan ha svårt att ge skydd, det är en annan sak.

Migrationsverket bedömer att varken Kroatien eller Serbien och Montenegro är för farliga att bo i för etniska minoriteter.

När Marija och Nedeljko hade varit här i nästan tre år tyckte de att det hade gått så lång tid att de var övertygade om att de skulle få

stanna ändå. Marija blev med barn och i början av 2002 fick paret en dotter. Men Migrationsverket tar inte hänsyn till hur länge en avvisningshotad person eller familj har befunnit sig i Sverige.

Nu har Serbien och Montenegro accepterat att ta emot familjen, och biljetterna är beställda. Marija och Nedeljko har med ett par veckors varsel fått veta att de ska lämna Sverige den 5 april.

- Hon som beställde biljetterna frågade vad vi ska göra när vi kommer till Serbien. Jag sa: jag vet inte, jag ska tänka efter när vi står på flygplatsen, säger Marija och skrattar. Serbien är demokratiskt på papperet, men människor är hemska om man kommer från någon annanstans, säger hon.

- Men det är inte demokratiskt här heller. I ett demokratiskt land låter man inte folk vänta sex år innan man skickar tillbaka dem, säger Nedeljko.

I Nedeljkos hemby nära den serbiska gränsen har han inga kontakter kvar, så dit kan de inte heller åka. Majoriteten av paren i området var kroater och serber som var gifta med varandra. De tvingades alla fly 1997. Nedeljko har sina föräldrar i Danmark, sin faster i Tyskland och nästan hela resten av sin släkt i Storbritannien. Hans gamla vänner är utspridda i bland annat Norge, Storbritannien och Australien. Det var bara i Sverige som det var svårt att få asyl.