Vem styr public service-media? Jag har noterat att det finns en tydlig koppling mellan vad USA har för fokus på sin agenda och vad svensk public service-media gör reportage om och problematiserar.

Det jag minns tydligast är nyhets- och samhällsreportagen från Afghanistan. När sedan USA bestämde sig för att lägga beslag på Iraks olja och inledde sitt krig förändrades vinklingarna och fokus nästan över en kväll (klockan 21.00 i ett svenskt nyhetsprogram) och förflyttades till Irak. Nu var det Irak som var det stora problemet, hade någon bestämt. I Sverige blev medias attityd inte vidare välvillig mot den folkrättsligt och moraliskt legitima delen i konflikten, motståndsrörelsen.

De kallades bland annat för vildhjärnor i Sveriges radios P1. Alltsedan dess har man diskuterat och debatterat kriget, ockupationen och våldtäkten av Irak på ockupanternas språk och på deras villkor.

Man problematiserar motståndsrörelsen och får den att framstå som en odemokratisk religiös skurk. Innan kriget visades en del program som så att säga mjukade upp och ökade acceptansen för en negativ inställning till Irak. Var är alla demokratiskt sinnade public service-journalister som ska ifrågasätta ockupationen, skapa opinion, ta motståndsrörelsens parti och på så sätt stoppa kriget? Finns de inte? Blir de censurerade och refuserade?

På samma sätt visas och sänds nu en rad program i public service-media som misstänkliggör Iran, USA:s nästa mål. Det visas dokumentärprogram om prostitutionen i Iran, P1 talar om det iranska samhällets problem, radioteater handlar om Iran o.s.v. Detta kan inte vara en slump.

Sedan när blev det kutym att ta ockupanternas parti genom att debattera ur deras perspektiv? Är det samma krig och ockupation vi bevittnar? Dessa frågor behöver få svar från SVT och Sveriges Radio.

Det ligger nära till hands att anta att den amerikanska ambassaden styr våra medias chefer på ett eller annat sätt och inte nödvändigtvis via e-post.