Jag förvånades över Lennart Anderssons starka behov att betona vad som inte är queer i hans första artikel (SFT 23/4). Jag försökte i mitt svar (14/5) att tolka vad queer är enligt honom. I sin andra artikel (11/6) påstod han att jag saknar täckning för min läsart, för att sedan ägna sig åt en sorts snömos som han kallar 'queer'.

Den kritik som han formulerar av assimilationen (äktenskap, adoption etcetera) i sitt första inlägg är legio inom queer/feminismen och ges i varje nummer av RFSL:s tidning Kom Ut ny språklig utformning. Om queer för Andersson är 'lite som att ställa frågan: kan man se det på ett annat sätt?' förstår jag inte varför queer ska defininieras utifrån negationer. Att sätta upp förbud som 'du ska inte ingå äktenskap' blir ett upprättande av en queernormativitet. Och vad gör då queer för skillnad?

Att se queer som endast en fråga om 'läsart' ser jag som naivt. En kollega levde med oron att hennes familj skulle komma på henne och hennes flickvän eftersom hon var övertygad om att hennes flickvän då skulle dödas; vilken läsart står till buds i en sådan situation? Våra verkligheter och därmed även de normer vi påtvingas är olika, vilket gör att formulerandet av alternativ måste inkludera också de som gör gränsen mellan heteronormen och den queera verkligheten suddig.

Queer har ställt in revolutionen till förmån för subversionen. Att samtidigt förespråka separatism skapar en åtskillnad mellan scenen och publiken, två parallella verkligheter där alla vet sina platser de korta ögonblick som de två verkligheterna möts.

Steget in i den queera verkligheten blir en flytt till Stockholm, ett steg in i den absolut rena svenskheten, en initiering i den akademiska världen, en verklighet väl definierad utifrån bland annat klass och etnicitet. För vissa är separationen en chimär.

Den skiljelinje mellan samlevnadsformer och föräldraskap som Andersson vill dra kan ses som ett tankefel; barn samlever ju med sina föräldrar. En annan läsning är att detta förbiseende hos honom och queer/ feminismen handlar om att upprätthålla klassideologin. Föräldraskapet är en påtvingad samlevnad och medför för vissa barn att de ges ekonomiska förutsättningar, sociala nätverk och en uppfostran till herrefolk, medan andra, utan ärvda ekonomiska resurser och sociala förbindelser med de hegemoniska samhällsskikten, fostras till lönearbete.

Ska sinnen öppnas och nya aktiviteter och relationer skapas borde barnen vara i fokus. Queer låter istället sin konstruktivism göra halt vid det som ännu inte blivit en kvinna. Därigenom upprätthålls den liberala myten om en likhet bortom det sociala överdraget av klass, kön och etnicitet.