I en del familjer hotar man flickor som inte vill leva som familjen bestämmer. Ibland skadar man flickorna. Några flickor har blivit mördade. Familjerna har ofta invandrat från något land där det är viktigt för familjen att styra flickorna. De hotar och skadar flickorna för att de tycker att flickorna skadar familjens heder. Därför kallas sådant våld hedersrelaterat våld.

Det är ofta svårt för samhället att hjälpa flickorna. De flesta som arbetar på svenska myndigheter vet inte hur de ska göra för att flickorna ska få det bättre, säger Bam Björling, ordförande i Kvinnoforum.

Ibland får flickorna hjälp att lämna sina hotfulla familjer för en tid. Men familjerna får veta var flickorna finns och letar efter dem. En kvinna fick ett pris för att hon hade hjälpt hotade flickor. Hon fick priset när man hedrade Fadime Sahindal, som mördades 2002. Man skrev om kvinnan, både hennes namn och hennes adress. Nu kan inga hotade flickor bo hos henne mer.

- I Sverige är vi bra på att säga fina saker om hur det ska vara. Men vi är dåliga på att göra det bättre för människor i verkligheten, säger Bam Björling.

När en ung tjej ber Kvinnoforum om hjälp måste det gå fort. Ibland kan någon på socialtjänsten hjälpa till. Ofta kan polisen hjälpa till. De vet hur stor risken är för flickorna.

Det finns skyddade boenden för hotade flickor. Men de är inte alltid så bra. Flickorna är vana att bo i en familj som håller ihop. De kan känna sig mycket ensamma utan familjen. Ett bra skyddat boende ska vara lite som en familj.

- Men alla hotade flickor behöver inte bo i skyddat boende. Om man hjälper dem tidigt blir det inte så stor dramatik för familjen. Ofta finns det någon i familjen som man kan prata med, säger Maria-Pilar Reyes på Länsstyrelsen i Stockholm.

Bam Björling säger att myndigheterna ofta pratar med kvinnorna i familjen. De tror att männen står för våldet medan kvinnorna är goda. Men flickornas mammor är ofta inblandade. Bam Björling säger att Fadime Sahindals mamma troligen sa till familjen var Fadime fanns.

Bam Björling berättar om en lärare som ville hjälpa en tjej i skolan. Tjejens bröder gick i samma skola. Läraren pratade med bröderna. Sedan kom inte tjejen till skolan på sex veckor. Man behöver mycket kunskap för att inte göra fel.

Hos föreningar och privatpersoner finns ofta mer kunskap än hos myndigheter, säger Bam Björling. Hon tycker att man ska använda projekt och kunskaper som redan finns. Många försöker starta projekt för att hjälpa hotade flickor. Projekten blir godkända av EU, men regeringen säger nej.

- Det tar ett år tills regeringen svarar på ansökan. Sedan får vi inga pengar. Ett år senare vill regeringen göra samma sak som vi ville göra. Då lägger de massor av pengar på det. I stället kan de använda kunskap som redan finns, säger Bam Björling.