I debattpanelen satt också Tove Zetterström från Diakonia som kritiserade UD för att 'den ena handen vet inte vad den andra gör'. Hon påpekade att vissa avdelningar inom UD inte har koll på till exempel Trips-avtalet (patentavtal inom Världshandelsorganisationen) medan andra där sysslar med det varje dag.

Oljelund höll med om att specialiseringen på enskilda frågor kan vara ett problem. Han hävdade dock att det måste finnas ett politiskt incitament för att fokusera på de stora, övergripande frågorna.

- En politiker måste känna någon form av belöning för sitt arbete.

Belöningen är att bli omvald. Vilka områden lönar det sig att prata om?

Hans Abrahamsson från Institutet för freds- och utvecklingsforskning vid Göteborgs universitet, menade att den globala rättviserörelsen är dålig på att visa vilka segrar som vunnits sedan 1970- och 80-talen. Han berättade också om den 'konfrontativa dialog' som anordnats med biståndsminister Carin Jämtin där hon till och med själv var missnöjd över att inte blivit mer ställd mot väggen.

- Ni ska inte bara ställa frågorna

till Jämtin, sa Anders Oljelund och syftade på att fler ministrar måste börja tänka på de globala frågorna.

- Arbetsmarknadsministern ska behöva svara på hur sysselsättningspolitiken i Sverige påverkar sysselsättningen i hela världen.

Oljelund menade också att fattigdom 'inte bara är "deras" problem' utan 'i hög grad även "våra" problem', ett uttalande som visar på ett klart starkare medvetande om de globala orättvisorna än vad som framkommer i själva Millenniemålstexten.

Hans Abrahamsson var oroad över den växande klyftan mellan de sociala rörelserna i Nord och Syd. Inför ett möte i New York upplevde han att det ensidiga fokuset på terroristbekämpning närmast delades av rörelserna, som hellre ville tala motstånd mot kriget i Irak än att lyfta frågan om Millenniemålen. Detta innebär att man vänder ryggen åt den positiva agenda som skulle kunna stärka FN:s legitimitet på utvecklingsområdet. I praktiken gör man också närmast gemensam sak med USA:s ansträngningar att inte acceptera Millenniemålen som politiskt verktyg och fokuserar hellre på G8 och WTO-mötet i Hong Kong. Helgens initiativ var i det sammanhanget 'mycket skönt att se', menade Abrahamsson.

Initiativet om seminariet kom också mycket lägligt i tiden.

- Vi anordnade seminariet för att lyfta frågor om fattigdom och rättvisa inför FN:s toppmöte i New York, sa Pelle Amberntsson från Attac Göteborg. Han var en av initiativtagarna och dessutom medförfattare till den rapport om Millenniemålen som lanserades under dagen.

- Vi ville sätta fokus på viktiga frågor som skuldavskrivning, global beskattning, rättvis handel och demokratisering av mäktiga internationella organisationer som Världsbanken, IMF och WTO. Vi anser att det måste till radikala förändringar på alla dessa områden om fattigdom och orättvisor ska kunna bekämpas. Att uppnå millenniemålen är då ett steg på vägen.

Arrangörerna ville också sända tydliga signaler till den svenska regeringen att den måste ta tydligare ställning i frågor rörande global rättvisa.

- Bilden av Sverige som en progressiv kraft på den internationella arenan är på många sätt felaktig och därför tyckte vi att arrangemanget var extra viktigt nu när Sverige dessutom var ordförande på toppmötet i New York, sa Amberntsson.