Inför resan till Peking hade Mikael, Ulf och hans två döttrar i god tid sökt visum.

- Ingenstans anges de att HIV-positiva inte är välkomna i Kina. Hade den informationen getts oss så hade vi naturligtvis inte rest, säger Ulf.

Ulfs döttrar hade kommit från Kuala Lumpur och landat en stund innan Ulf och Mikael kom till flygplatsen.

- Jag fick tala med dem en kort stund innan vi sattes på planet till Helsingfors, berättar Ulf.

- Vi har inte fått hjälp någonstans, säger Mikael. Vi vände oss till Utrikesdepartementet men där fanns ingen hjälp att få.

Mikael och Ulfs kostnader för Kina-resan är lite drygt 14 000 kronor. De har inte fått någon ersättning från resebyrån eller kinesiska ambasaden dit de ställt sin skriftliga fordran.

- Vi har inte hört någonting från kinesiska ambasaden. En ambassad bör klara av att kommunicera skriftligt inom rimlig tid. Det har nu gått 4 månader. Det är nonchalant menar Mikael.

Det skulle framgå när man bokar och ansöker om visum att detta resmål inte gäller för oss. Men ingen information gavs. Det är inget fair play, tilläger Ulf.

Mikael och Ulf tycker det är bedrövligt att de inte fått hjälp av svenska myndigheter.

- De vill väl inte stöta sig med Kina. Men det enda vi kräver är att få tillbaka vad vi betalat för flygbiljetter och visum, säger Mikael.

Tjänstemän på flygplatsen tog blodprover på Mikael och Ulf.

- Det kändes konstigt. De hade en heltäckande skyddsutrustning på sig som förde tankarna till en science-fictionfilm, förklarar Mikael. En kvinnlig tjänsteman visade regelboken för inresa till Kina där det anges att om man har AIDS ska man nekas inresa. De borde känna till skillnaden mellan HIV / AIDS.

Ulf fortsätter- Efter att de hade konstaterat att vi hade HIV, vilket vi redan uppgivit i formuläret, fick jag träffa mina döttrar en kort stund innan vi sattes på ett plan från Kina.

- Hade vi fått informationen från början så hade vi sluppit denna förnedrande behandling säger Mikael upprört.