Politikerna räknar med arbetslöshet
Räkna med fortsatt arbetslöshet efter valet, oavsett vem som vinner. Det gör nämligen politikerna. Tanken om en nödvändig arbetslöshet ligger sedan länge till grund för såväl socialdemokraternas som de borgerliga partiernas politik.
I den nyliberala ideologin finns det något som kallas för jämviktsarbetslöshet. Det är den arbetslöshet som måste finnas i samhället för att inflationen ska kunna hållas nere.
Det här är en tanke som traditionellt inte har haft något stöd inom arbetarrörelsen, men någon gång runt 1990 svängde socialdemokraterna och började precis som liberalerna räkna på hur många som borde vara arbetslösa i Sverige.
Senast den 26 oktober 1990 överordnades bekämpningen av inflationen bekämpningen av arbetslösheten. Det framgår av en regeringsskrivelse från det datumet undertecknad av bland annat dåvarande statsminister Ingvar Carlsson: 'Den svenska ekonomins pris- och lönekostnadsutveckling måste brytas om välfärden och sysselsättningen skall kunna värnas. In?ationsbekämpningen måste därför överordnas andra ambitioner och krav.'
Idén om jämviktsarbetslöshet går ut på att de arbetslösa behövs för att företagen alltid ska kunna hitta arbetskraft som är villig att ta ett jobb utan allt för höga lönekrav. Tanken är också att de som har anställningar ska dämpa sina lönekrav om det finns arbetslösa som är beredda att göra jobbet billigare. Arbetsmarknaden ses som vilken marknad som helst: ju större utbudet på arbetskraft är, desto lägre blir priset, alltså lönen.
Små löneökningar ska i sin tur leda till att priserna kan hållas på en stabil nivå, vilket är detsamma som låg inflation.
Problemet är att den här teorin inte utan vidare tillåter att ekonomin stimuleras så att fler anställs, för då sätter inflationen igång. Istället måste politikerna komma på andra lösningar. Det gäller att sänka arbetslösheten utan att trycket från de arbetslösa minskar på de lediga jobb som finns, då kan nivån på den nödvändiga arbetslösheten sänkas.
- Om stora grupper inte är redo att ta ett jobb så blir ju den här nivån högre. Just därför satsar vi på just dem i vår budgetproposition, säger Fredrik Olovsson (s) som sitter i riksdagens skatteutskott.
Lite tillspetsat skulle man kunna säga att de långtidsarbetslösa som har gett upp och slutat söka jobb inte hjälper till att hålla pressen uppe och lönerna nere. Därför kan de sysselsättas utan att lönerna och inflationen tar fart, enligt teorin.
Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, ansluter sig också till teorin om jämviktsarbetslöshet. De menar att de arbetslösas sökaktivitet 'garanterar att utbudet av arbetskraft blir så stort som möjligt och att inflationsdrivande löneökningar kan motverkas'. (Förmedlingsarbete med ökat sökandeansvar. Åtgärdsprogram för förbättrad sökaktivitet, AMS, 2003)
Fredrik Olovsson tycker att det är märkligt att AMS lägger sitt fokus på att få de arbetslösa att söka fler jobb när det inte finns fler jobb att söka.
- AMS tror ju att bara det faktum att folk söker mer gör att det blir fler jobb. Jag delar inte den uppfattningen, säger han.
Han tror att AMS har påverkats av den allmänna debatten där arbetslösa och sjuka skuldbeläggs för att de inte arbetar.
Men AMS synsätt kan lätt förklaras utifrån den teori som också socialdemokraterna har anammat: det behövs färre arbetslösa för att hålla lönerna nere om de arbetslösa blir mer aktiva.
Ingen kan säga exakt hur hög jämviktsarbetslösheten är. Konjunkturinstitutet räknar med att den för närvarande ligger på omkring 7,4 procent, drygt en procent under den faktiska arbetslösheten. Då har man räknat både de öppet arbetslösa och de latent arbetslösa, det vill säga heltidsstuderande som har sökt arbete och andra som skulle vilja arbeta men av någon anledning inte har sökt.
Moderaterna är mycket tydliga med att de räknar med en jämviktsarbetslöshet. I sitt budgetförslag för nästa år hänvisar de bland annat till Konjunkturinstitutet för aktuella beräkningar och diskuterar hur jämviktsarbetslösheten ska kunna sänkas.
Deras utgångspunkt är att en stor del av de arbetslösa inte anstränger sig tillräckligt för att få ett jobb. Därför vill de bland annat sänka a-kassan och höja kraven på att de arbetslösa redovisar hur många jobb de har sökt. De vill också höja pressen på andra grupper än de öppet arbetslösa, genom att sänka sjukpenningen, förtidspensionen och ersättningen i föräldraförsäkringen.
Syftet är detsamma som det AMS uttrycker: Om de arbetslösa blir mer motiverade att söka jobb så kan inflationsdrivande löneökningar motverkas.
Gunnar Axén, moderat ledamot i finansutskottet, tror att jämviktsarbetslösheten kan pressas mycket ner väldigt mycket om arbetslösa blir mer motiverade att söka jobb.
- Målet måste vara att på lång sikt få en politik där ingen är ofrivilligt arbetslös, säger Gunnar Axén, moderat ledamot i finansutskottet.
- Jag tror att det är möjligt i ett långsiktigt perspektiv med rätt politik, men det handlar alltså om väldigt lång sikt.
Socialdemokraten Fredrik Olovsson tror inte att sänkt ersättning för dem som saknar arbete är en lösning.
- För den arbetslösa innebär det att man förlorar pengar och blir stigmatiserad. Det finns tydliga motiv för att arbeta ändå.
Precis som Axén är han ovillig att specificera någon nivå på arbetslösheten som han tycker är acceptabel. Även han säger att han tror att det är möjligt att komma i närheten av full sysselsättning på lång sikt även med en jämviktsteori.

