Fördjupning


Fredrik Jansson
Fria.Nu

Ingen fred utan social rättvisa

Initiativet Kvinnor för Fred (IMP) förenar kvinnor från hela Colombia i syfte att öka kvinnors deltagande i samhället. IMP är mycket kritisk till den avväpningsprocess av paramilitära grupper ur AUC-

Det är solig sensommar när jag träffar de representanter för IMP som är på besök i Sverige. Kvinnorna är tydliga med sitt budskap: själva roten till den väpnade konflikten i Colombia är de djupa sociala ojämlikheterna. Vägen till fred går framför allt genom en förhandlad lösning med de väpnade motståndsgrupperna. IMP efterlyser ökad respekt för offrens rätt, ett genusperspektiv och kvinnligt deltagande i alla förhandlingar om fred och avväpning av väpnade grupper.

I Colombia pågår sedan 40 år tillbaka en blodig väpnad konflikt som i huvudsak står mellan regeringen och de väpnade motståndsgrupperna FARC och ELN. En annan stor aktör i konflikten är den väpnade paramilitära AUC-milisen som, tillsammans med den colombianska armén, slåss mot FARC och ELN.

I dag pågår en avväpningsprocess av paramilitära grupper ur AUC-milisen. IMP är mycket kritisk till denna process, även om organisationen i princip tycker att det är bra att paramilitären avväpnas. Anledningen är de många brister som finns i processen. Den lag som skapats för att reglera den, samt de resurser som avsatts för att utreda brotten, är otillräckliga och kommer att lämna många brott outredda. Detta leder till straffrihet för många grova brott.

IMP menar att det försvårar nationell försoning och motverkar möjligheten till en varaktig fred i framtiden. Detta är också anledningen till att processen fått hård kritik av bland andra EU och FN samt Amnesty International och Human Rights Watch.

Att denna avväpning inte är att förväxla med en fredsprocess är IMP noga med att förtydliga.

Många analytiker pekar på att avväpningen i realiteten snarare verkar vara en strategisk omorganisering. I och med de privilegier paramilitären får genom att acceptera vapenvilan behåller de makt, rikedom och inflytande de skaffat sig genom våld, stöld och utpressning, samtidigt som de kommer undan med inga eller mycket lindriga straff. Det har blivit tydligt hur paramilitären infiltrerat den lokala och kommunala makten i de regioner där de avväpnats.

Offer och förövare ska nu leva sida vid sida, vilket gör att många är rädda för att vittna mot sina förövare. De vet att paramilitären fortfarande har mycket makt och inflytande och att vapenstilleståndet inte respekteras.

Om det ska bli ett slut på det paramilitära våldet menar IMP att man också måste få bort de maktstrukturer som det stödjer sig på, ett problem som den nuvarande avväpningsprocessen inte heller tar itu med.

Den röriga situation som råder i de områden där avväpningen pågår påverkar rättssäkerheten. Trots officiellt vapenstillestånd fortsätter paramilitären att göra sig skyldig till hot, våld och mord. Avtalet om vapenstillestånd bryts ständigt. Den kommission från Organisationen av Amerikanska Stater (OAS), som har till uppgift att se till att avtalen följs, ingriper inte och regeringen fortsätter förhandlingarna, berättar IMP.

Samtidigt som Sverige stödjer IMP:s arbete stödjer man också den avväpningsprocess som IMP är så kritisk till. Sverige ger ekonomiskt stöd till den kommission från OAS som ska övervaka förhandlingarna och avväpningen.

Det specifika våld som drabbat kvinnor i den väpnade konflikten har inte uppmärksammats tillräckligt i Colombia, menar IMP. Det saknas kunskap om genusrelaterat våld och det finns för få kvinnor representerade bland de myndigheter som ska utreda brotten, stödja offren och straffa förövarna. Många kvinnor som utsatts för våld och övergrepp drar sig för att anmäla, eftersom de är rädda för ytterligare förföljelse, ofta från samma myndigheter som är tänkta att hjälpa dem. IMP arbetar mycket med att ändra på detta, samt att genom information ge kvinnor stöd och uppmuntra dem att anmäla brott de utsätts för.

Projektet IMP växte fram på en konferens som det svenska facket Statstjänstemannaförbundet (ST) anordnade tillsammans den colombianska fackliga centralorganisationen CUT:s kvinnodepartement i Stockholm i september 2003. Nätverket IMP samlar 22 organisationer, bland annat representanter från bonderörelsen, indianrörelsen, afrocolombianerna och fackföreningsrörelsen. IMP är i dag den enda kvinnoallians som representerar så många olika sektorer inom det colombianska samhället.

Av tolv colombianska kvinnor som nominerades till Nobels fredspris kommer tre från IMP. En av dem är IMP:s ordförande Patricia Buriticá, fackföreningsledare och pionjär i arbetet med att införa ett genusperspektiv i det fackliga arbetet. Colombia räknas som det farligaste landet i världen för fackligt aktiva. Under förra året dödades 94 fackliga aktivister i Colombia. Patricia Buriticá har levt med konflikten i nästan hela sitt liv och är i dag 50 år. Hon är också en av de två kvinnor som, tack vare IMP:s arbete, valts ut till den nyligen skapade Kommissionen för försoning och gottgörelse.

Men att inte definiera den väpnade konflikten som just en väpnad konflikt får också andra följder.

IMP bildades med utgångspunkt i just FN:s resolution 1325, som säger att kvinnor ska involveras i fredsbyggande och konfliktlösande arbete. De vill ha fler kvinnor representerade och mer inflytande från kvinnoorganisationer, så att frågor som berör kvinnors situation tas med i fredsförhandlingar.

IMP arbetar för en humanitär överenskommelse om utbyte av fängslade och kidnappade mellan de väpnade motståndsgrupperna och regeringen. Förutom att minska lidandet för de kidnappade och deras familjer hoppas man att detta kan leda till en dialog mellan parterna, som i förlängningen kan handla om fred. Men IMP menar att man också måste lösa de underliggande orsakerna till konflikten. En procent av befolkningen äger mer än hälften av den brukbara jorden, en majoritet av befolkningen lever i fattigdom och de sociala klyftorna är enorma.

Kampanjen för en humanitär överenskommelse kallar IMP Operation Kungsfågel.

IMP upplever att det har blivit svårare för organisationer som är kritiska till den sittande regeringen och etablissemanget att nå ut med sitt budskap i de stora medierna. Operation Kungsfågel är därför också en mediestrategi. Genom ihärdighet och envishet hoppas man nå ut med sitt budskap.

En annan viktig kampanj är Mesa Nacional de Incidencia, som syftar till att uppmärksamma vilka konsekvenser avväpningen av paramilitära grupper får för kvinnor i de fem regioner där processen pågår. Målet är att närvara och påverka vid förhandlingsbordet mellan regeringen och de paramilitära grupperna, samt att dokumentera fall av våld mot kvinnor utförda av de väpnade aktörerna i dessa regioner. Man har anordnat möten där berörda kvinnor fått ge synpunkter på avväpningen och vittnesmål om övergrepp och våld. Ett av resultaten av kampanjen är en rapport som har lämnats till den colombianska regeringen, till det internationella samfundet samt till den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter.

Ingen hänsyn tas till det genusspecifika våld som kvinnor och flickor utsätts för, att lagen skyddar och ger alla garantier till gärningsmännen men inte till offren samt att lagen bara representerar en del av samhället och inte är ett resultat av en nationell överenskommelse.

Genom intensivt och ihärdigt arbete lyckades man dock få in några av sina krav i den nya lagen. De som jobbar med offer för sexualbrott måste nu ha en viss kunskap och kompetens. Två organisationer som representerar offren, samt minst två kvinnor, ska ingå i Kommissionen för gottgörelse och försoning. Och särskild uppmärksamhet ska ägnas de särskilda behov som vissa grupper, däribland kvinnor, har.

Det är svårt att sätta sig in i vad dessa kvinnor varit med om, och hur svårt det måste vara att gång på gång berätta om det svåra arbete de utför. Ett arbete som kan innebära livsfara för var och en av dem. Många gånger under vårt långa samtal hängde gråten i luften, som när vi pratade om de kollegor som förlorat livet när de använde sig av en rättighet som vi i Sverige tar för given.

Uttalanden från Patricia Burtiticá är hämtade från IMP:s tidning Voces de Mujer, nr 14/2005.

Läs mer:

www.mujeresporlapaz.org (på spanska)

www.kus.uu.se

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

”Deprimerade pappor berättar inte för någon”

Att nyförlösta mammor drabbas av depressioner är ganska vanligt, men att också många nyblivna pappor mår dåligt är inte lika känt. Fria samtalar med forskaren Elia Psouni om papporna som faller mellan stolarna hos vården.

Fria.Nu

”Bilden att medierna mörkar stämmer inte”

Att medierna mörkar negativa effekter av invandring hörs ofta i den offentliga debatten. Fria samtalar med journalistikprofessorn Jesper Strömbäck som har undersökt saken och i en ny rapport kommit fram till att så inte är fallet.

Fria.Nu

© 2024 Stockholms Fria