Den 1 december i år uppmärksammades hiv/aids-frågan över hela världen. Det behövs. Frågan är allvarligare än vad vi kanske kan föreställa oss. Själv är jag engagerad i ett projekt som hittills resulterat i tjugo vårdplatser för aidssjuka barn i Sydafrika, men behovet är oändligt.

Under den korta tid som jag har jobbat med välgörenhet har jag kommit underfund med att de faktiska insatserna av välgörenhetsverksamheten i Sverige är under all kritik och att prestationerna ligger långt under den kapacitet som finns.

Vi har i dag i Sverige ett välgören-hetssystem där de statliga myndigheterna och de så kallade 'renodlade' välgörenhetsorganisationerna är de två instanser som ska och bör bedriva välgörenhetsverksamhet. Därmed har man gått miste om de stora resurser och potentiella insatser som finns i samhället i övrigt.

Under mitt arbete med insamlings- och välgörenhetsarbete har jag även funnit att man, bland statliga myndigheter och välgörenhetsorganisationer inte bara byggt upp en policy som inte tar tillvara på de olika resurser som finns i samhället, utan faktiskt systematiskt hindrat initiativ till insatser från framför allt näringslivet.

Det är viktigt, innan man går vidare med denna debatt, att enas om att utvecklingen i den fattiga delen av världen är beroende av flera faktorer som är tätt sammanvävda med varandra på ett komplext sätt, och att enbart välgörenhetsinsatser inte löser alla problem.

Vad denna artikel handlar om är hur vi kan maximera och effektivisera de goda insatser som ändå görs samt att på ett bra sätt använda de resurser som finns.

Jag menar att svaret på denna fråga består i att vi måste arbeta upp ett system där näringslivet och privatpersoner kan få större spelrum för ett större välgörenhetsengagemang. Företag som har en tydligt formulerad solidaritets/välgörenhetspolicy bör göras mer konkurrenskraftiga på marknaden.

Jag vill propagera för ett införande av solidaritetsmärkning av produkter och tjänster med välgörenhets- och solidaritetskoppling.

För att detta ska kunna fungera måste det ske parallellt med opinionsbildning och information så att medvetna konsumenter kan välja att premiera dessa märkta produkter och tjänster.

Det är även viktigt att det offentliga samhället går in och ger olika typer av förmåner till de företag som engagerar sig i välgörenhets- och solidaritetsarbete, vilket då kan fungera som en 'incentive', impuls, till små och stora företag att ta egna initiativ till välgörande insatser.

Det finns mycket hjälparbete som väntar på att göras, och mycket av det kan egentligen inte vänta. För mig känns det mycket märkligt att världen har valt att uppmärksamma hiv/aids-frågan en endaste dag om året. Med tanke på den otroliga katastrof som hiv/aids trots allt är, borde det finnas en 'World Aids Day' minst en gång i månaden.