I det kinesiska kommunistiska partiets propaganda framställs partiet som en god mor, som räddat sina barn från krig och hunger. I verkligheten har partiet snarare varit en ond mor, som låtit det kinesiska folket svälta och förtvivla (även om kineser inte kan förtvivla, enligt partiets propaganda).
Partiet har ägnat många år åt att tämja det kinesiska folket. Den individuella processen börjar redan när barnen är små. 'Jag ser partiet som en mor, partiet som gav mig nytt liv' fick min mor sjunga i skolan när hon var liten på 1960-talet. När jag var liten, på 1980-talet, sjöng vi: 'Jag älskar Himmelska fridens torg, där solen går upp. Vår stora ledare ordförande Mao leder oss framåt'.
I dag är det självklart för många kineser att partiet ska ha makt. Få ifrågasätter partiet och det finns inte heller någon annan politisk organisation som kan begränsa partiets makt. Partiet får göra vad det vill.

Sverige är mer socialistiskt än det så kallade socialistiska Kina. Utbildning är där inte gratis, det kostar från dagis till universitet och det är dyrt! Jag träffade till exempel en familj i södra Kina. De har två barn, en 14-årig flicka och en 8-årig pojke. Familjen lever mest på föräldrarnas jordbruksinkomster, cirka
1 500 kronor per år. Flickans skolavgift är 600 kronor per år och pojkens 400. Det betyder att barnens skolavgifter är två tredjedelar av hela familjens årsinkomst. Och den familjen utgör inget undantag.

Projektet 'Hopp' är till för att finansiera fattiga barns skolgång. Istället för att införa gratis och likvärdig utbildning för alla uppmanar partiet privatpersoner och företag att stötta projektet. De fattiga får alltså hoppas på välgörenhet. Projektet kan förstås bara hjälpa en del och de fattiga barnens grundläggande problem kan inte lösas utan att orättvisorna i samhället tas bort.
Sjukvårdskostnader är ett annat stort problem för vanliga kineser. Sjukvården är så dyr att många familjer blivit fattiga över en natt på grund av sjukdom. Många förlorar inte bara sitt sparkapital, utan skuldsätter sig också hårt. Det finns fattiga som väljer att lägga sig ned för att dö när de blir allvarligt sjuka. Tidningarna innehåller ofta rop på hjälp från familjer som inte har råd med sjukvård.
Istället för att bygga ett socialt skyddsnät låter partiet återigen de fattiga hoppas på välgörenhet; att de rika ska skänka några tusenlappar till de stackarna. De kan välja att ge några smulor av sitt överflöd. Frågan är om inte partiet spelat ut sin socialistiska roll?
Kina är ett land med stora sociala skillnader. På de stora städernas gator rullar lyxbilar, samtidigt som många människor inte ens har råd med en cykel. Detta är det nya Kina som OS ska visa upp för världen; kapitalism för de rika och diktatur för de fattiga. Världens länder bör använda OS för att sätta press på Kina och vägra delta om inte Kina uppfyller följande krav: Gratis utbildning och sjukvård för alla! En rejäl minimilön! Yttrandefrihet! Bort med censur och dödsstraff!