De har publicerat bilder som andra finner kränkande. Självklart kan folk känna sig kränkta av illasinnade karikatyrer på sin älskade profet. Det är också naturligt att det finns de bland dessa som själva väljer att ge igen genom 'kränkande handlingar' som flaggbränning och liknande. Jag blir inte upprörd av sådant. Det gör mig inte så mycket att man bränner flaggor. Klart värre är det våld som riktar sig mot människor.

Men jag vill vädja till alla som blir upprörda över kränkningar: kräv inte att tryckfriheten begränsas! Tryckfriheten är utvecklingens vän. Tryckfriheten medger en rimlig kritik av de bestående makteliterna. Beroende på var man befinner sig ser man olika former av maktelit. Bush vill begränsa tryckfriheten, mest genom att liera sig med ägarstrukturerna. Putin använder statens makt. Berlusconi tar till alla medel. I Kina finns det en tradition av förtryck, Nordkorea... För att gå rakt på sak. Islamisk kultur och islamiska åsikter får kämpa i motvind i länder med begränsad eller obefintlig tryckfrihet. Tryckfriheten är inte det godas fiende, tryckfriheten är maktelitens fiende!

I en del länder dominerar en islamistisk maktelit. Där är tryckfriheten ett hot mot denna elit. Andra tolkningar av läran, andra åskådningar och religioner får sin chans och blir lyssnade på. Jag har svårt att förstå att starkt troende religiösa inte skulle lita på sin profets styrka i en mångfald.
Själv är jag inte för karikatyrer av profeter, ej av gud eller Kristus eller någon annan andlig makt heller. Jag brukar rikta de vassa tangenterna mot rådande och nu levande makthavare. För mig känns det bättre. Men jag har sett så många utsättas för orimligt våld i alla dessa andliga ledares namn att jag förstår att en del kränkta individer känner ett behov av att 'ge igen'. Missuppfatta mig inte, jag har ingen anledning att tro att publicisterna på Jyllandsposten har sådana upplevelser. Har faktisk ingen aning. Men om någon har torterats i Kristi namn, eller i Muhammeds namn, nazismens eller i kommunismens, så förstår jag att den vill ge dessa en nidbild och få ut denna bild till allmänheten. Tryckfriheten kräver att de får göra det och då går det inte heller att stoppa de andra med mindre begripliga skäl.

Jag inser att ingen av dessa läror föreslår tortyr, de kan till och med vara mot våld, men det finns och har tyvärr alltid funnits stora skaror som använt läror till någonting helt annat än det som lärs.
Det är mycket viktigt att få bejaka upplevelser av kränkthet, att lära känna empati för denna upplevelse. Men det behöver inte, nej, det får inte leda till att en av demokratins hörnpelare raseras. Det vinner i varje fall inte folken på, endast deras diktatorer!