Hanna Rahm och Elin Wikström står framför ett 60-tal personer och pratar om hiv, aids och genus i Sydafrika.
- Män klarar av att kontrollera hela resten av samhället, men inte sin egen sexualitet?
Frågan är retorisk och församlingen skrattar innan kvinnorna från Göteborgs Afrikagrupp fortsätter att prata om den svåra uppgiften att främja genusfrågan i Sydafrika.
Den traditionella 8 mars-demonstrationen gick i år under parollen 'För kvinnofrid och internationell kvinnosolidaritet'. En paroll som göteborgarna fick möjligheten att uppleva i praxis på Världskulturmuseet.
Från klockan tolv på förmiddagen till nio på kvällen var det möjligt att gå på seminarier, konserter, utställningar och filmer. Länder som Uganda, Colombia, Afghanistan och Nicaragua var alla representerade i seminarielistan och speglade både hopp och förtvivlan över kvinnors situation i världen.

Nittiofem år efter den första kvinnodagen, verkar det som om demonstrationerna förlorar deltagare - istället söker man sig till diskussioner och kunskap. Bakom programmet på museet står ideella föreningar och organisationer i Västsverige som samarbetar genom nätverket Att Nå Ut.
Publiken skrattar oftare än man kunde förvänta när temat är hiv, aids, genus och Afrika, men Hanna Rahm och Elin Wikström berättar mycket med humor. Rummet med orange väggar har inte många lediga stolar, och på en skärm bakom föreläsarna visas en teckning. Det är ett barn som sitter på en potta och tittar ner. Ovanför sitter två textbubblor: 'Titta Oscar, en snopp.' 'Titta Elin, en potta.' Det handlar om hur flickor och pojkar blir uppfostrade på två olika sätt av vuxna som kastar sina stereotyper på barnen redan när de är små. Kondomer är också ett tema som får mycket uppmärksamhet. Man försöker att utbilda kvinnor till att använda kondom, men utan att utbilda eller engagera männen.
Igen, säger Hanna Rahm och Elin Wikström, läggs allt ansvar på kvinnans axlar.

I museets trappa fick olika organisationer möjlighet att berätta om sina aktiviteter medan besökarna vilade sig med en kopp kaffe. Här kunde man också få se dragspel, hip-hop och akustisk popmusik.
- Man kan fundera på om vi konkurrerade med oss själva, men vi tror att olika former passar olika besökare, säger Anna Ljunggren, samordnare för solidaritetsnätverket Att Nå Ut.
På andra våningen var det utställningar och filmvisningar. Några mer besökta än andra, men gemensamt för många av aktiviteterna
är optimismen och viljan att förändra. Fia Espling från Göteborgs Afrikagrupp berättade om Ugandas lokalpolitik där alla beslutande myndigheter ska bestå av minst en tredjedel kvinnor. Genom kvotering har kvinnorna fått politiskt inflytande och självförtroende till att driva egna frågor.
Ett annat exempel var filmen Umm Dalailas sång som berättade den tragiska historien om Marockos ockupation av Västsahara. Hur kvinnorna i ökenlandskapen sköter allt själva eftersom männen har varit soldater, hur FN och resten av världen inte bryr sig om att Marocko gör allt för att sabotera och försena en demokratisk folkomröstning.
På Världskulturmuseet var det många liknande seminarier där publiken fick höra om saker som aldrig hittar vägen till nyheterna.
- Jag brukar tänka att om vi under en dag som denna lyckas intressera en enda människa för något som vi arbetar för så är det värt allt arbete, säger Anna Ljunggren.