Sedan slutet på 1800-talet har den första maj varit en internationell dag för arbetarklassens motstånd mot kapitalismen, en solidaritetsdemonstration för en grupp anarkister som dömdes till döden och avrättades i USA år 1887.

Tiotusentals arbetare demonstrerade år 1886 i Chicago för åtta timmars arbetsdag. Polisen ingrep mot demonstrationen och i tumultet som uppstod öppnade de eld mot arbetarna. Fyra dog och många fler skadades.

Dagen därpå hölls en manifestation mot polisvåld på Haymarket-torget i Chicago. När polisen ingrep kastades en bomb mot dem. Bomben dödade flera poliser. Polisen svarade med att öppna eld mot folkmassan, vilket ledde till att flera personer dog och nästan 200 skadades. Personen som kastade bomben greps aldrig, men åtta anarkister som talade på manifestationen arresterades. Åtalet mot dem saknade bevis och byggde på lögner och motsägelser. Åklagaren sa till juryn: 'fäll dessa män, gör ett exempel av dem, häng dem så räddar ni era institutioner.'

Sju av anarkisterna dömdes till döden. Fyra hängdes, en begick självmord och de andra två fick sina straff ändrade till livstids fängelse.

Fallet med de så kallade Haymarket-martyrerna visade hur långt staten var villig att gå för att försvara kapitalet. Många radikaliserades av händelserna. En av dem var Emma Goldman, som kom att bli en av tidens främsta anarkister och feminister.

'Anarki är filosofin om en social ordning byggd på frihet ohämmad av lagar; teorin att all form av regering vilar på våld och är därför fel, skadlig och onödig.' (Emma Goldman.)

I Sverige andordnades den första första maj-demonstrationen i Stockholm år 1890. Tiotusentals demonstranter gick ut på gatorna. I dag firas dagen av arbetare i hela världen.

Vi lever fortfarande i ett samhälle som är delat i sociala klasser. Arbetsförhållandena har förvisso förbättras för många i västvärlden, men för en majoritet av arbetare runtom i världen - särskilt kvinnor och barn - är förhållandena förskräckliga. Konsolideringen av kapital och centraliseringen av produktion har flyttat de mest brutala arbetsförhållandena till periferin i den globala ordningen.

Utvecklingsländer producerar det vi i utvecklade länder konsumerar. I dagens globaliserade produktion måste arbetarkampen vara internationell.

Socialdemokraterna påstår att de är ett arbetarparti. Samtidigt stödjer de företag som Ericsson, vars upprepade omstruktureringar har lett till att fler personer än någon annan gång i svensk historia har avskedats. Fler än 60 000 Ericsson-arbetare har förlorat sina jobb under de senaste åren. Ericsson sänker sina produktionskostnader genom att exploatera arbetare i Kina och Sydost- asien, där löner och arbetsförhållanden är betydligt sämre än i Sverige.

Varför är sossarna och LO, som påstår att de representerar arbetares intresse, tysta när Ericsson hänsynslöst underminerar arbetarrättigheter runtom i världen? Socialdemokraterna har visat att deras verkliga lojalitet ligger hos cheferna, inte hos arbetarna.

Med Sveriges fortsatta integration i EU måste vi dessvärre förvänta oss ytterligare nedskärningar och sämre arbetsförhållanden för arbetare i den offentliga sektorn.

Antikapitalister mördades för mer än ett sekel sedan i Chicago av statens väktare. I dag möts fortfarande protester mot kapitalism av statens kulor, som i Göteborg år 2001. Men nu är det socialdemokraterna som håller pistolen mot våra huvuden.

På varje första maj återföds Haymarket-martyrerna genom arbetarklassens världsomspännande demonstrationer. Vi vägrar fortfarande att leva på knä.

För ett samhälle utan klasser och stat.

För en social revolution.

Motstånd och Solidaritet.