Grön ungdom är Sveriges mest inflytelserika ungdomsförbund, påstår språkröret Alexander Chamberland i ett uttalande inför årsmötet i Vadstena. Det är en sanning med modifikation. Uttalandet bygger på en gammal undersökning gjord av Dagens Nyheter i början av 2000-talet.

Mitt ex-förbund skryter konstigt nog med att sedan länge välja att knipa käft i all offentlig debatt med miljöpartiets ideologiskt förvirrade ledning. Grön ungdom har beslut på att inte föra en egen politik - förutom på miljöpartiets kongresser - och att aldrig kritisera moderpartiet externt.

Det är sant att Grön ungdom varit framgångsrikt internt, men knappast inflytelserikt över den elit av miljöpartister, bestående av språkrör, partisekreterare och tjänstemän, som ignorerat kongressbesluten. För mycket energi läggs på att vända papper med miljöpartister, för lite på utomparlamentarisk kamp och utmanandet i samhällsdebatten. Det börjar likna ett byråkratiserat ungdomsförbund i husarrest, som finner sig i att miljöpartiets ledning för en egen politik i media.

Miljöpartiet har haft störst framgångar som ett obekvämt parti. Den väg mot etablissemangets erkännande som partiet slagit in på är därför ett enormt strategiskt misstag. Suget efter ett parti som ifrågasätter maktstrukturer existerar oberoende av om miljöpartiet gett upp detta radikala existensberättigande.

Dagens miljöparti betraktas i bästa fall som ett medelmåttligt alternativ, inte minst av dem som är aktiva i partiets egna profilfrågor: rättvis ekonomi, direktdemokrati, queer/hbt, feminism, djurrätt och miljö. Ledningen håller på att förstöra bilden av miljöpartiet som ett radikalt alternativ, när viktiga profilfrågor säljs ut till förmån för regeringsmakt. Och Grön ungdoms kritik lyser med sin frånvaro.

Grön ungdom bör trotsa miljöpartiet utåt, både när det gäller retorik och politiska prioriteringar. Det är ingen slump att miljöpartiet, trots Grön ungdoms närvaro, numera framstår som ett parti helt oförankrat i den breda rättvise-, freds-, och miljörörelse det en gång bildades av. Ett ungdomsförbund som gör så stor sak av sin lojalitet till moderpartiet marginaliseras i samma takt som partiet.

Utan Grön ungdoms röst i den offentliga debatten får ledningen monopol på att beskriva vad miljöpartiet är. Vem vill stödja ett ljummet miljöparti, ointresserat av att hålla den radikala utomparlamentarismens gröna (eller röda) fana högt i parlamentet, numera nyttiga idioter vid maktens sida?

Man ska inte underskatta fördelen med att vara ett renodlat oppositionsparti som stödjer sin obekvämlighet på en radikal rörelse. Det är tydligt att miljöpartieliten inte tänker så, beredd att stödja allt från EU-försvar till Nato-ledda styrkor i Afghanistan i fredspartiet miljöpartiets namn. Profilfrågor som medborgarlönen motarbetas. Med andra ord har partiledningen lyckats med strategin att göra miljöpartiet till ett blekt parti, och förlorat sin starkaste väljargrupp på kuppen: systemkritikerna. Istället framstår vänsterpartiet som den radikala kraften, med sina klara invändningar mot försvarspolitiken.

Vänstern har alltid skrämt miljöpartiets identitet, som byggt på att inte placera sig på skalor som binder politiken till gamla ideologier. Men det är otaktiskt av gröna företrädare att inte förstå vänsterbegreppets bredare innebörd. Att vara vänster i dag är för många aktivister inte, som många miljöpartister tror, att hylla socialismen, utan att betrakta sig som en del av en större radikal rörelse. Sovjetfanatiker är knappast tongivande i den växande nyvänster som driver samma sakfrågor som miljöpartiet. Problemet är att rädslan för begreppet vänster, även om partiet inte är socialistiskt, lämnar en stor klyfta mellan miljöpartiet och den rörelse partiet önskar företräda.

Att eldsjälar som Chamberland vill återanknyta partiet till sin rörelse är beundransvärt. Men antagligen är det lättare att arbeta så utanför miljöpartiet. Grön ungdom är stolt över att föra samma politik som miljöpartiet.

Det är hög tid för Grön ungdom att föra en betydligt radikalare linje och våga kritisera miljöpartiet externt, även om det innebär en brytning med miljöpartiet och i längden bildandet av ett helt nytt grönt parti för verkligt radikalt inflytande efter valet 2006.