Svampen är farlig, liksom fisken, jodtabletterna tar slut, vi får lära oss vad halveringstid innebär och bekanta oss med både Cesium 137 och 134. Plötsligt är verkligheten närvarande.

Och ändå. Tjernobyl avslöjade bara en av kärnkraftens farligheter. Gruvorna som släpper ut radioaktivitet till luft, mark och vatten var inte där, inte i Tjernobyl. Nej, de var långt därifrån. Där bor ursprungsbefolkningar utan politisk makt. De får maka på sig eller riskera hälsan.

Att reaktorer ständigt släpper ut mängder med radioaktiva isotoper i luften, för att spädas ut och lägga sig i skira dimmor runt verken, påverkades inte av Tjernobyl. Livs-farliga anrikningsanläggningar där man som bekant kan välja om man ska skapa bränsle till reaktorer eller atombomber, påverkades inte heller av händelserna i Tjernobyl. Kanske kan Nordkoreas och Irans misstänkta planer få oss att tänka efter?

I Tjernobyl var det reaktorsäkerheten och personalens omdöme som sattes på prov. Ingetdera höll! Det vet vi, det kanske vi forfarande minns. Men det var då det, säger folk, det var ju bara där. Inte kan sånt hända här! Säger folk.

Det var inte terrorister med självmordsbombare som angrep den reaktorn för 20 år sedan. Det var ingen som störtade in i den med ett stort passagerarplan. Den risken ville man inte ens tänka på, den ville man förtränga så gott man kunde. Och hur är det i dag?

Enorma mängder med radioaktivt avfall bildas i reaktorerna. Det tar vi hand om, säger de ansvariga. Sverige har slutat upparbeta sitt radioaktiva avfall. Men fortfarande läcker svenskt avfall till barnen i Sellafield? Avfallet är bara att glasa in, och sänka ned i det djupa berget. Och sedan är det bara hoppas att jorden inte utsätts för drastiska förändringar i klimat, inga oväntade meteoriter, inga enorma jordbävningar där de inte hör hemma, ingen vansinneskultur som plockar upp kapslarna. Det behöver bara gå så där hundratusen år och då är det ju mycket mindre farligt. Säger de som anser sig veta. Men vad säger de om 70 000 år? Vilka är de? Hur är de? Hur tänker de? Inte har de väl glömt att det kan vara farligt, det som döljs i berget? Ja, vi verkar kunna glömma det mesta på tjugo år, men det är ju vi det.

Men reaktorsäkerheten var det, och personalens omdöme. Där och då. Fast i vart fall har svensk reaktorpersonal, bevisligen, gjort ett antal riktiga dundertabbar sedan dess. Allt enligt kärkraftsinspektionens rapporter. Visst vann vi hockey- VM, denna gång, men så mycket bättre än ryssar är vi väl ändå inte?

Varför glömmer vi så snabbt? Vi får hjälp! Det finns de som äger miljarder, som har miljarder att investera. De gör allt för att hjälpa oss på traven! Bolagen har miljarder i vinst. De kan sponsra läromedel, forskning, journalister, lobbyister, vad de vill.

Och de får hjälp av den så kallade vetenskapen. Och det är där tvätten kommer in i bilden. Ett försök till pedagogiskt exempel: Någon har hundratusen döda fiskar. Han häller ut dem i en sjö. Det blir genast ett ramaskri! Folk äcklas av alla dessa döda fiskar och upprör sig över hur det hela har kunnat gå till. Om nu denna döfiskägare kan släppa ut dessa fiskar i världshaven lite här och där kommer ingen att reagera. Säger någon att han faktiskt har gjort det kommer han att neka och ingen kommer att kunna bevisa att de enorma mängder av döda fiskar som finns i alla världshav kommer från honom. Det brukar ju vara döda fiskar i haven, jämt!

Så är det med de döda eller dödssjuka människorna som Tjernobyl har orsakat. Radioaktiviteten har spritt sig över enorma områden. Det går inte att bevisa! Inte heller jag kan ju veta, väl. Och bolagen kan hävda sitt, med ack så mycket starkare medel. Men tänk om de finns där? De drabbade. Bland oss, kanske bara någon enstaka bland dem vi känner. Men tänk om. Kärnkraften är livsfarlig och bör avvecklas! Glöm inte så lätt!