Magnus Ersman och Per-Åke Eriksson, representanter för de privata fastighetsägarna, argumenterar i Göteborgs Fria Tidning den 24 april mot det så kallade hyrestaket, mot påstådda subventioner till de kommunala bostadsföretagen och för lägre skatter. Syftet med kraven är högre vinster för 'att kunna erbjuda de hyresbostäder som folk vill ha.'

Den självklara frågan med anledning av detta är: Tjänar de privata fastighetsägarna alldeles för lite pengar så att de inte har råd att förvalta sina hus och även bygga nya fastigheter?

Sanningen är att de privata fastighetsägarna gör rejäla vinster. Enligt Statistiska Centralbyråns intäkts- och kostnadsundersökning var vinsten för år 2003 i genomsnitt 182 kronor per kvadratmeter och år vilket motsvarar 1 137 kr i månaden för en lägenhet på 75 kvm.

Grovt räknat kan man därför säga att 25 procent av hyran är vinst för fastighetsägaren. Det borde vara mer än tillräckligt men uppenbarligen anser inte fastighetsägarna det. Istället vill de ta bort dagens 'hyrestak' som har till uppgift att vara en spärr mot oskäliga hyror. Hyrestaket innebär att hyran för lägenheter i privatägda fastigheter inte får vara påtagligt högre än för motsvarande lägenheter i kommunägda hus. Försvinner hyrestaket i Göteborg, där vi har en omfattande bostadsbrist, leder det ofrånkomligen till kraftigt höjda hyror.

Ersman och Eriksson påstår också att de kommunägda bostadsföretagen får otillåtet stöd av ägarna, det vill säga Sveriges kommunmedborgare. Stödet sägs uppgå till mer än 12 miljarder kronor i Sverige och för Göteborgs skulle det handla om mer än en miljard kronor.

Den största delen av det påstådda stödet är emellertid fiktiva belopp, alltså pengar som inte finns i verkligheten. De privata fastighetsägarna hävdar till exempel att kommunerna, som ägare till sina bostadsföretag, begär för låg avkastning på det egna kapitalet. Ett stöd som Fastighetsägarna beräknar till 9,3 miljarder kronor.

Fakta är emellertid följande: I ett kommunägt bostadsföretag har kommunen endast satsat en bråkdel av de pengar som är att betrakta som 'Eget kapital' i balansräkningen. Merparten av det egna kapitalet består istället av samlade vinster som i sin tur skapats av hyresgästernas hyror och av samhällets stöd till bostadsbyggandet. Därför blir det direkt pinsamt när de privata fastighetsägarna hävdar att kommunerna ska kräva mer än 9 procents avkastning på allt 'Eget kapital', pengar som i realiteten redan tillhör hyresgästerna.

Fastighetsägareförbundet har med stöd av dessa grovt felaktiga siffror gjort en anmälan till EU-kommissionen. Om EU tvingar de kommunägda bostadsföretagen att höja hyrorna med motsvarande belopp, innebär det i förlängningen krav på hyreshöjningar på mer än 1 000 kronor per månad. En sådan utveckling skulle självklart också innebära kraftigt ökade vinster för de privata fastighetsägarna i form av höjda hyror. De stora förlorarna blir därför hyresgästerna då det av naturliga skäl inte går att välja bort hyreskostnaden.

Om de privata fastighetsägarna skulle få framgång med sin EU-anmälan kommer statens kostnader för bostadsbidrag och bostadstillägg att öka radikalt. Människor måste ju bo någonstans och hyran ska betalas. Hyresrätten förblir det dyraste boendet och de som kan välja, väljer istället bostadsrätt eller villaboende.

Kärnan i konflikten är om svensk bostadspolitik ska beslutas på hemmaplan eller om det är en uppgift för EU. Fastighetsägarnas uppfattning är tydlig; Det de inte kan få genomfört av egen kraft i Sverige försöker de få igenom i Bryssel.

Vårt råd till de privata fastighetsägarna är istället: Dra tillbaka anmälningarna! En vinst i Bryssel betyder förlust i Sverige. Den allmänna opinionens dom kommer annars att bli hård och respekten för de privata fastighetsägarna som en seriös samhällsaktör finns inte längre.