Stora skillnader i länens attityd till prostatacancer
Trots att det finns nationella riktlinjer för hur prostatacancer ska behandlas råder det fortfarande stor skillnad mellan landstingens insatser, enligt statistik från Cancerfonden.
Enligt statistiken som presenterades i Cancerfondsrapporten i år behandlades år 2005, 137 per 100 000 män för prostatacancer i Kalmar län. Med det hade man överlägset flest behandlingar i Sverige. Västra Götalands regionen behandlade motsvarande 82 män. I botten av listan återfinns Norra Halland, som bara behandlade 37 patienter.
Men det är inte per definition bra att vara i toppen av listan. Prostatacancer är ofta ett diagnostiskt problem, säger Ola Bratt, docent i urologi vid Universitetssjukhuset i Lund.
– Prostatacancer är en ovanlig sjukdom eftersom, när den hittas tidigt, har ett väldigt långsamt förlopp. Det är inte alltid den kommer ställa till problem. Många av de män som behandlas hade kunnat leva hela sina liv utan att få några särskilda symptom, menar Bratt.
Behandling av prostatacancer har ofta stora biverkningar i form av impotens, inkontinens, eller ändtarmsbesvär. Bratt menar därför att riskerna för ”överbehandling” är lika problematiska som de landsting som ”underbehandlat.”
– Problemet är att behandlingen avgörs i ett så tidigt skede att det inte går att avgöra huruvida den kommer att utvecklas till en allvarlig sjukdom.
Mikael Madsen är överläkare på urologkliniken på Länssjukhuset i Halmstad. Han förklarar Norra Hallands låga position med att statistiken kan vara missvisande eftersom uppgifterna är hämtade från 2005.
– Ett bekymmer som jag ser det är hur patienterna är redovisade. Under 2005 hade vi väldigt få urologer. En stor del av patienterna behandlades och diagnostiserades i stället i Västra Götaland. Hur det har handlagts i statistiken vet jag inte.
Madsen och Bratt är eniga om att statistiken inte ska utläsas som skillnader i behandling av prostatapatienter, utan som ett uttryck för hur mycket diagnostisk aktivitet som pågick i länet. Sedan ett år tillbaka finns det fastslagna nationella riktlinjer för hur prostatacancer ska behandlas. Men hur den ska diagnoseras är fortfarande oklart.
Det vanligaste sättet att diagnosera prostatacancer är genom ett så kallat PSA-test, men hur landstingen väljer att erbjuda dem varierar.
– PSA-testen har diskuterats i mer än tio år och det pågår ganska stora undersökningar runt om i Europa och USA om de har någon positiv effekt på dödligheten, eller om risken för överbehandling är för stor. I dagsläget är det enda som är sagt att det är absolut förbjudet att erbjuda PSA-test till män som inte fått någon information om vad det innebär. Förut kunde sådant bli väldigt godtyckligt, inom företagshälsovården kunde det vara vd:n som bestämde att ”alla på företaget ska genomgå en sådan här undersökning”, säger Ola Bratt.
Om undersökningen genomfördes i dag skulle Norra Halland antagligen inte hamna så långt ned, säger Mikael Madsen.
– Skillnaderna i aktivitet mellan landstingen avspeglar ju indirekt täckningen av urologer. Sedan 2005 har vår bemanning ökat från 5 till 10, vilket gör innevarande statistik inaktuell.
