Debatt


Bosse Lundgren • Etnologistuderande
Stockholms Fria

Sverigedemokraternas falska matematik

Sverigedemokraterna har bestämt sig för att just invandrarna är en kostsam grupp som vårt demokratiska samhälle inte har råd med och väljer medvetet att blunda för andra grupper och deras kostnader för samma samhälle, skriver Bosse Lundgren.

När jag gick i skolan fick jag lära mig att i matematik är man tvungen att räkna både plus, minus, gånger och delat. Sverigedemokraterna verkar bara ha lärt sig att räkna minus och delat. Häromdagen när jag fick ett flygblad i brevlådan av sverigedemokraterna (sd) bekräftades den bilden. I denna propaganda använder sig sd av ett gammalt och beprövat populistiskt knep – de väljer ut en speciell grupp i samhället och ser denna grupp som ett stort minus, en kostnad, en tärande grupp. Man kan jämföra med hur nazisterna i Tyskland såg på judarna under 1930 talet.

Trots att sd alltid påstår att de inte är rasister eller främlingsfientliga fastnar de alltid i hur mycket invandringen kostar, så även i detta flygblad. De skriver aldrig om hur mycket andra grupper kostar samhället, bara hur mycket invandrarna kostar. De räknar bara på invandrare som ett minus för staten, de vägrar att se dessa människor som något annat än en ekonomisk belastning. Om man väljer denna människosyn och denna falska matematik skulle man lätt kunna räkna andra grupper i vårt samhälle som endast kostnader, ett cyniskt men effektivt sätt att se på mänskligheten.

Jag har med stort intresse och stark kritik analyserat sd:s siffror och jämfört med andra grupper/kostnader i samhället genom att jämföra statistik från sd och officiella siffror från media, migrationsverket och riksdagen. Invandrare som grupp, vilka man menar är oklart, hamnar alltid på minuskontot, aldrig på pluskontot enligt sd. Invandrare ses som tärande, inte närande och sd påstår att ingen vill prata om detta. Jag vill gärna prata om detta och tar mig en titt på sd:s statistik.

Enligt sd kom det in 75 303 invandrare i Sverige som fick permanenta uppehållstillstånd år 2006. Enligt uppgifter från Migrationsverket fick cirka 19 000 asylsökande permanenta uppehållstillstånd samma år. I sd:s statistik ingår förmodlingen återvändande svenskar, gäststudenter och EU-medborgare och därför får de en sådan stor siffra. Som bekant är återvändande/hemvändande svenskar den största gruppen som kommer in i Sverige varje år.

Sd påstår sedan att dessa människor kostar det svenska samhället allt mellan 50 till 150 miljarder per år. Hur och vad de räknar in i denna kostnad blir jag inte klok på, men enligt riksdagens egen hemsida kostar ”migrationen” 6 miljarder år 2008.

Om man väljer att räkna på 100 miljarder så som sd gör i sitt eget flygblad och delar detta på de 75 303 som sd uppger fick uppehållstillstånd 2006 blir detta 1,3 miljoner kronor per flykting, vilket kan jämföras med att kungen kostar oss skattebetalare över 10 miljoner per år! Kungen ensam kostar alltså mer än tio asylsökande som fått permanent uppehållstillstånd per år.

Om vi istället räknar på siffror hämtade från migrationsverket och riksdagen blir det 19 000 asylsökande som fått permanent uppehållstillstånd och delar på 6 miljarder kronor. Kostnaden blir då cirka 315 000 per invandrare som samhället måste betala.

Våra pensioner kostar i snitt 553 miljoner per kommun och år (553 miljoner x 290 kommuner = totalt cirka 160 miljarder) och kommer att öka de närmaste åren. Som bekant har de flesta pensionärer en gång varit närande, nu är de dock tärande. En dagisplats kostar cirka 100 000 kronor om året, en skolplats ungefär lika mycket och vi har 1,9 miljoner människor i Sverige som är under 18 år.

Totalt kostar denna grupp oss cirka 19 miljarder. En stor och tärande grupp kan tyckas som dock troligtvis kommer att ”betala tillbaka” under årens gång (precis som invandrarna).

Alla människor skulle kunna delas in i tre olika ekonomiska faser i livet, som barn är man tärande, som vuxen närande och som pensionär återigen tärande, om man nu vill se människan som endast en ekonomisk post. Någon gång i livet kostar varje människa pengar och någon gång i livet betalar de flesta tillbaka till samhället, så även våra invandrare.

Sd har bestämt sig för att just invandrarna är en kostsam grupp som vårt demokratiska samhälle inte har råd med och väljer medvetet att blunda för andra grupper och deras kostnader för samma samhälle. Enligt en siffra jag läst fick sd cirka 11,1 miljoner i partistöd år 2007. Varför ska svenska staten betala partistöd överhuvudtaget? Vilken grupp av tärande människor blir nästa grupp att föra statisktik över för sd? Ska de ge sig på invalider? Alkoholister? Kan de tänka sig att trycka upp glättiga flygblad med falsk matematik även om dessa grupper? Sd:s flygblad kan sammanfattas så här: Vi är inte främlingsfientliga men.... vissa grupper är mer värda än andra! Vissa människor får kosta, andra inte.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Stockholms Fria