Bedia Ucars treåriga dotter Mizgin är född med Bartters syndrom, en njursjukdom som gör att hon har ett stort behov av vård och tillsyn. År 2006 fick Bedia och hennes man dessutom besked att Mizgin i framtiden kommer att behöva dialys på grund av den nedsatta njurfunktionen. Därför beslutade Bedia att söka assistansersättning hos försäkringskassan, för att under perioderna för dialysbehandlingen kunna få avlösning av en personlig assistent. Dessutom hade Bedia en tanke om att själv kunna vara personlig assistent åt Mizgin, som inte kan gå i vanlig förskola på grund av sin sjukdom. I nuläget kan Bedia inte jobba eftersom hon måste ta hand om sin dotter.

– Jag kan inte gå till arbetsförmedlingen och säga att jag står till arbetsmarknadens förfogande. Mizgin har stort vårdbehov och behöver tillsyn hela tiden.

Den 16 maj 2007 tar försäkringskassan i Falun emot Bedias ansökan om assistansersättning. Ärendet står ett år och två månader senare fortfarande utan beslut. Kristina Lantz, som är enhetschef för handikappstödförmåner på försäkringskassan, vill enligt försäkringskassans policy inte uttala sig om enskilda fall.

– Men man kan konstatera att ärendet har tagit alldeles för lång tid. Det är beklagligt och vi tar till oss kritiken.

Försäkringskassans målsättning är att kunna avsluta ärenden, från ansökan till beslut, inom 120 dagar. I juni uppnådde försäkringskassan detta mål med drygt 60 procent, i Dalarnas län med 40 procent.

Bedia tycker att det är viktigt att framföra kritik mot försäkringskassan.

– Ett beslut ska inte kunna ta hur lång tid som helst. I nuläget vet jag inte hur vår ekonomi kommer att se ut nästa månad. Ovissheten är känslomässigt svår – jag har varit ledsen och förbannad. Emellanåt har jag mått jättedåligt. Jag känner mig helt maktlös.

Bedia upplever sig nonchalant bemött av försäkringskassan. I JO-anmälan beskrivs kontakten i form av obesvarade telefonsamtal, outlämnade begärda handlingar och ständigt uppskjutna beslut. Hon är förvånad att en myndighet kan tillåtas ha så långa handläggningstider.

– Det är just det här att inte få något besked. Hade jag fått ett avslag hade jag åtminstone kunnat ta ställning utifrån det.

Bedia tycker att det borde införas en tydlig övre gräns för handläggningstider.

– Det verkar inte finnas någon lag som reglerar detta i dag. Jag vill att det sker en lagförändring, för min och för andra föräldrars skull. Att vara förälder till ett sjukt barn är tillräckligt jobbigt i sig.