Låt oss föreställa oss att 150 yrkesutövare gör anspråk på en tredjedel av landets yta, förstör planteringar av olika slag för övriga medborgare, korkar igen deras vägar med sina boskapsdjur och vållar 2 000 personbilsolyckor per år med ett okänt antal skadade människor och djur. Är det här möjligen ett fall för diskrimineringsombudsmannen (DO)?

Vi kan också föreställa oss att samhället understödjer dessa yrkesmän genom olika kanaler med omkring en halv miljard kronor årligen. Är detta möjligen ett fall för riksrevisionen och andra kontrollmyndigheter i samhället?

Dessa frågor infinner sig när man läser en debattartikel om rennäringen av markbrukaren Berth Hägglund i Nordmaling (Hälsa, vol 28, www.rondellen.net).

Den 17 maj 1732 mötte Linné på sin lappländska resa sju renskötare med en hjord vid Hälsinglands kust, några mil norr om Hudiksvall. De talade svenska och sade sig vara födda vid den kusten och tänkte sig också att dö där. De flesta av våra fynd av lämningar efter ren finns fortfarande i Skåne, det äldsta bortåt 15 000 solvarv bakåt i tiden.

Vilket eller vilka är då urfolk i Sverige – svear, götar, gutar, tyskar, balter, finnar, kvener, samer?

Troligen allihop, och fler därtill. I Linnés generation har vi var och en mer än 2 000 då levande förfäder. Att definiera individuella bidrag från föregående generationer är i praktiken ogörligt. Vi är ”hybrider” de allra flesta av oss – eller om man så vill ”syskon” i vid bemärkelse.

Hägglund menar att en mänsklig etnicitet inte kan grunda sig på yrke, boskapsdjur eller yrkesutövarens egen stamtavla utan på språk, utbildning och kultur. I ett modernt samhälle bör alla medborgare vara lika mycket värda och ha samma demokratiska och mänskliga rättigheter. Hur ställer sig då DO och medarbetare till de synpunkterna?

I Sverige har DO hittills bestämt tagit parti för ”samerna” på ett sätt som starkt belastar och diskriminerar övriga medborgare. Där följer DO en internationell åskådning som i praktiken leder till att en liten utvald skara ”urinvånare” länkas in i en karriär som socialfall, bärare av anspråk på land och samhällsstöd, som i praktiken genererar vinster hos andra nätverk av administratörer och företagare.

Hur löser man dessa problem? Hägglund har konstruktiva förslag, bränsle för framtida debatter. De svenska erfarenheterna kanske rent av kan utgöra en modell för konfliktlösningar i exempelvis Australien och Amerika. Ingen ”urinvånare” behöver historieförfalskningar och socialbidrag men väl en skälig andel av sitt samhälles nutida produktion – vård, utbildning, arbete, omsorg.

Rondellen är en populärvetenskaplig tidskrift som utkommit sedan 1999. Gå in på www.rondellen.net för att läsa Berth Hägglunds artikel som Bo Norberg refererar till.