Varje äldre som far illa eller inte får den omsorg de är berättigade till är ett misslyckande. Så är det alldeles oavsett om det är privata eller kommunala utförare av äldreomsorgen. Att som Leif Rönngren mena att det finns ett samband mellan en fläckfri äldreomsorg och inga privata utförare alls är att vara historielös. Leif Rönngren far med onödiga halvsanningar om hur vi bedriver äldreomsorg i Stockholms stad. När det gäller eventuell kritik mot äldreomsorgen väger dock de äldres synpunkter mycket tyngre än en negativ opposition.

Kritiken från stadens revisorer sopar jag inte under mattan men deras undersökning gäller sex äldreboenden av närmare 100. Många äldreboenden, både privata och kommunala, har en verksamhet som ger äldre en meningsfull vardag. Jag vill också betona att de signaler jag får inte minst från pensionärerna själva, är att Stockholms stads äldreomsorg sakta men säkert är på väg åt rätt håll. Äldres behov och önskemål utöver den renodlade fysiska omsorgen sätts allt mer i fokus.

Äldreguiden är en positiv utmaning för äldreomsorgen även om den ännu inte ger hela sanningen. Till exempel ger det bättre poäng i äldreguiden om fler äldre är inskrivna på något särskilt boende än om de bor kvar hemma. Frågan måste ju besvaras i förhållande till de äldres önskemål. Hur ser det annars ut för en kommun som lyckas med förebyggande arbete? Stadens egen kompetensutveckling av personalen ger inte alltid poäng och en kommun med relativt många privata utförare, som Stockholms stad, missgynnas i statistiken. Äldreguiden är en bra start men måste utvecklas om den ska bli ett verkligt instrument för rättvisa jämförelser.

Självklart finns det förbättringspotential. En verksamhet som tror att den utvecklats klart riskerar att försämras. I äldreomsorgen är det personliga mötet av avgörande betydelse. Bemötandet är viktigt i all verksamhet men än mer när man är i behov av vård och omsorg. Jag är den förste att erkänna att allt inte är perfekt och jag är inte heller så naiv att jag tror att vi med ett klubbslag i kommunfullmäktige över en natt gör skillnad för alla 25 000 äldre som dagligen har kontakt med Stockholms stads äldreomsorg. Det jag vet är dock att om vi ger förutsättningar så kan alla som arbetar i äldreomsorgen vara med och göra skillnad för de äldre. Jag är övertygad om att arbetet inte tar längre tid när det utförs med värme, kanske tvärtom. Låt mig ändå redovisa ett antal åtgärder:

• Bättre uppföljning genom tydliga mål gentemot stadsdelsnämnder, förvaltningar och privata utförare.

• Ett biståndsbedömningskansli har inrättats för att bevaka likställigheten mellan äldre i olika stadsdelar, något helt unikt i kommunsverige. Arbetet fortsätter under 2009.

• Vi satsar på grundutbildning men också chefs- och ledarskap inom äldreomsorgen uppmärksammas. Närvarande och tydliga chefer ute i verksamheterna omsätter tillsammans med personalen orden i verklig handling.

• Frivilligorganisationer gör ofta stora insatser för att fylla äldres vardag med innehåll och bistår kommunen med att öka äldres välbefinnande. Samarbetet ska tydliggöras genom en överenskommelse under 2009.

• Kostprojektet blir till en permanent kostenhet 2009. Projektet har varit framgångsrikt för att öka kunskapen hos personal och beslutsfattare om matens och måltidens betydelse för äldre.

• Äldreomsorgen tillförs under 2009 256 miljoner kronor. Totalt har vi sedan 2006, då socialdemokraterna hade makten i Stockholms stad, ökat resurserna till äldreomsorgen med över en halv miljard kronor. När fler människor är i arbete går det att förena skattesänkningar med höjda ambitioner och kvalitetsutveckling.

Så vill jag en gång för alla slå fast att valfriheten för vård- och omsorgsboende i Stockholms stad är här för att stanna. Valfriheten skapar kvalitet genom att äldre väljer det boende som är bra och ratar de dåliga. Äldres önskemål kan i betydligt större utsträckning tillgodoses då fler aktörer skapar nya inriktningar och bidrar med nytänkande. Dessutom är det inte längre, trots vad Leif Rönngren säger, så att lägsta pris vinner anbuden. Sedan den 1 juli 2008 är det Stockholms stad som fastställer hur mycket en plats på ett vård- och omsorgsboende ska kosta. Kvalitet och inte pris avgör därmed vem som ska bedriva omsorgen.

Mellan 1998 och 2002 infördes valfrihet i hemtjänsten. Vänsterkoalitionen som tog makten 2002 ville ta bort den men möttes av protester och lät den vara kvar. Tror Leif Rönngren att äldre åter vill passas in i den socialdemokratiska fållan om ”olyckan” skulle vara framme och det blir maktskifte 2010?

Äldreomsorgen i Stockholms stad fortsätter att utvecklas. Den första juli nästa år införs valfrihet också i dagverksamheterna. Vi utvecklar framtidens boende för äldre så att fler ska få tillgång till trygghet och gemenskap och vi arbetar vidare med att säkerställa utevistelse och upplevelser i vardagen. Alla stockholmare ska känna trygghet inför den dag de behöver stöd och omsorg.

äldreborgarråd i Stockholms stad