Statistiken först. Gymnasiemässan varar i tre dagar. Åttiosex skolor visar upp sig för niondeklassare och åttondeklassare. För fem år sedan var siffran femtio skolor. Göteborgsregionen prioriteras. En kvadratmeter monteryta hyrs ut för 675 kronor. Det här året är det IT-Gymnasiet som har den största montern. Trots det omtalade elevunderskottet är årets mässa den största hittills. Man räknar med ungefär tjugotusen besökare.

Det finns fler gymnasieskolor än någonsin tidigare i Göteborg, och på mässan har de chansen att göra sina första intryck på niondeklassarna. GR Utbildning ställer inga krav på att skolornas framtid ska vara helt säker, utan litar till gymnasiernas egna kommunikation med eleverna. Det har lett till ett par absurda situationer.

Enligt ett förslag till utbildningsförvaltningen ska Ester Mosesson-skolans restauranglinje flytta till Burgårdens gymnasium nästa år. Samtidigt ska Burgården upphöra med sin egen restauranglinje.

Förslaget är djupt impopulärt hos Ester Mosesson-skolan, vars elever protestmarscherat för att stoppa det. Beslut i frågan tas tidigast den 28 oktober – och på mässan, knappt två veckor innan beslutet, står de båda skolornas montrar 50 meter från varandra. Båda utlyser en hotell- och restauranglinje som valmöjlighet för nästa år.

– Eftersom inget beslut är taget kan vi inte göra något annat. Och vi tror eleverna känner till situationen, det har ju varit mycket ute i media. Tyvärr skrev ju bland annat Metro att vi skulle läggas ner, vilket var direkt felaktigt, säger Ann Kalmner, produktionsledare på Esther Mosesson-gymnasiet.

Dessutom har Frölundagymnasiet en monter – trots att utbildningsförvaltningen vill att de ska avvecklas från 2009. När FRIA går dit syns ingen till vid montern.

Uppläggen varierar annars våldsamt.

Lite mindre kommunala gymnasier tenderar att presentera sobra och anonyma upplägg. Tre eller fyra elevrepresentanter i egenproducerade t-shirts, några foton, en broschyr. Ställda mot mer välbeställda friskolors upplägg påminner de om någon som försöker vissla Mozart under en Metallicakonsert.

En häst i naturlig storlek – inlånad från Åby Galopp – pryder ett travgymnasiums monter. Ett välkänt Göteborgsgymnasium har lagt enastående mängder tid och träfonder på att få sin monter att påminna om ett café. Representanterna för ett gymnasium med flera praktiska linjer står, till synes helt obekymrade om förbipasserande, och hugger upp ett rejält parti sten. En volontär har på sig ringbrynja och förklarar att det är den gängse klädseln när man styckar kött (han går på en restaurangskola).

Sedan finns där en klättervägg.

– Det har ingenting med Skanskagymnasiet att göra. Vi försöker bara locka folk, säger Magnus Birgersson obekymrat och kastar ett uppskattande ögonkast mot den flera meter höga väggen, där en sprattlande 15-åring lösgör sig ur säkerhetslinorna.

Magnus Birgersson är rektor för den nystartade skolan, som inte kommer öppna förrän nästa år, och är entusiastisk över att Skanska ska driva sitt eget gymnasium.

– Jag tror mycket på den vägen, att vi får företagsskolor så att ungdomarna färgas in i sättet att arbeta redan från start. Jag får en del frågor om finanskrisen, men de här ska ju gå ut om fyra år, och då räknar vi kallt med att det har blåst över.

Frågan är hur mycket klätterväggar och travhästar ger i avkastning. Det finns ingen statistik som visar att intensiv reklam påverkar gymnasievalet i någon större utsträckning.

– Det är elevernas egna intressen som styr valet i slutändan. Det är bland annat därför vi har skurit ner kraftigt på att erbjuda godis och dylikt i montrarna. Man ska inte locka till sig ungdomarna med sådant, säger Linda Andersson på GR Utbildning, som arrangerar mässan.

Och inga niondeklassare FRIA pratar med visar sig särskilt imponerade över de mer avancerade montrarna.

Gymnasiemässan lider alltså av vissa problem: valfriheten är så stor nu att man måste visa upp sig och sticka ut – men i slutändan är den praktiska effekten av att ha en fin monter rätt liten. De flesta skolrepresentanterna är ovilliga att svara på hur mycket pengar de lägger ut på mässan. ”En hel del” är det vanligaste svaret. ”Det är jätteviktigt för oss” återkommer också.

Men de återkommer också till att effekten av att hålla öppet hus är mycket större än vad man kan åstadkomma på mässan. ”De riktigt bra samtalen har man med föräldrarna”, säger Magnus Birgersson.

Han får eko av Marcus Andersson, som står lutad över en full uppsättning musikinstrument i mässans största monter.

– Det finns en tanke bakom allt med montern, men helst vill vi ju att de kommer till vårt öppna hus. Där får man en helt annan inblick i hur skolan fungerar.

Vid ingången sitter ett enormt vitt pappersark med samtliga utställande skolor prydligt uppräknade i alfabetsordning. Men det är ingen monterguide – istället är det en kalender för när skolorna har sina öppna hus.

Så utan bevisad effekt och med tunt elevunderlag har gymnasiemässan ändå lyckats växa lavinartat. Överetablering av nya skolor? Varför fortsätter alla komma hit?

Jenny, Martina, Amaran, och Sofia går på en högstadieskola i Angered. De funderar. Och kommer fram till ett gemensamt beslut.

– Det är liksom vår framtid det handlar om.