Den franska filmen Mot Södern som just nu visas på svenska biografer behandlas i flera recensioner och uttalanden som en film där sexturism är huvudtema, men med ett något omvänt perspektiv. Sexköparna är inte vita män utan vita kvinnor.
Just detta omvända perspektiv verkar ha förbryllat både recensenter och debattörer i Sverige. Det som egentligen kanske bara är ett medel för att nå filmens huvudtema uppfattas som filmens ändamål. Det har gjort att filmen kommit att omfattas av den svenska debatten om könsmaktsordningen och den tillåts överskugga andra viktiga frågor, inklusive det som lika gärna skulle kunna betraktas som filmens huvudtema: fattigdom och förtryck utan specifikt könsperspektiv.
Inte minst är det förvånande att läsa Susanna Popovas kolumn 'Feminism kräver en sann bild av kvinnorna' i Svenska Dagbladet (22/8). Popova menar att filmen är ett enkelt exempel på att kvinnor 'är olika och inte behöver idealiseras på grund av kön'. Enligt henne har kulturskribenterna fått skrivkramp eftersom de inte tar upp det som hon anser vara filmens huvudtema, sexturism med tonvikt på kvinnliga sexköpare.

Popova menar att denna oförmåga i grunden beror på den svenska debatten om könsmaktsordningen. Men med detta inlägg gör hon själv det hon så ofta vänder sig emot: Hon skapar debatt om könsmaktsordningen och låter denna debatt överskugga filmens huvudtema.
Den första scenen, som markerar början av filmen och dess huvudtema, verkar ha förbisetts av de flesta som uttalar sig, inklusive Popova. En mamma vill ge bort sin dotter till en man som ser respektabel ut. Hon hoppas att det ska rädda dottern från ett liv i fattigdom, våld och misär.

Låter det omodernt att säga att filmen handlar om den rika världens förtryck av den fattiga? Låt oss då istället använda ett modernare ord: konsumtion: Den vita, rika, uttråkade kvinnan behöver förströelse. Hon har dollar och med dollarn följer makt att välja, att konsumera. För det är vad hon gör. Sex är ett sätt, och kanske det mest kränkande för den som inte väljer.
I den här filmen är sexturism ett grepp för att visa ett större sammanhang. Att välja kvinnor i rollen som sexköpare kanske handlar om att lyfta perspektivet till en mer central fråga. Kanske handlar det om att undvika frågan om könsmaktsordningen eller påståenden om att också kvinnor kan vara olika. Kvinnorna i filmen beskrivs delvis också som offer. De är naiva och lever i en påhittad värld, semesterparadiset.
Kanske har flera av de svenska skribenterna valt att överskugga filmens kärna med ett könsmaktsperspektiv eftersom den på ett alltför smärtsamt sätt påminner om hur de själva flänger runt i världen, exotiserar och fotograferar fattigdom som filmens Brenda eller ställer frågor som filmens Ellen, som när hon säger till den unga haitiern Legba: Men hur gör ni för att acceptera situationen på Haïti?

Det är tråkigt att många viktiga ämnen förblir obehandlade och ouppmärksammade i svenska medier. Vissa diskussionsämnen verkar vara så hårt förankrade i den svenska debatten att andra helt faller undan, även hos kritiska debattörer och skribenter, som tydligen har tappat förmågan att se genom sina egna glasögon.