Medan du läser dessa rader pågår ett möte bakom låsta dörrar i staden Poznan i Polen. Kanske det viktigaste möte som hittills har ägt rum i mänsklighetens historia. Vad mötesdelegaterna kommer att besluta om under FN:s tak är grunden till en efterföljare av Kyotoprotokollet. En överenskommelse som samtliga världens stater måste enas om i december nästa år i Köpenhamn. Miljarder människors framtida överlevnadsvillkor står på spel. Delegaterna är kunniga personer och de har tillgång till den allra senaste vetenskapliga kunskapen. Det finns inga hinder för att de fattar det nödvändiga beslutet att drastiskt och omedelbart börja minska utsläppen av växthusgaser till en nivå som planeten tål. Det finns egentligen inget annat val.

Om det bara var så enkelt. Om världens ledare ska skapa en efterföljare till Kyotoprotokollet som reflekterar världens behov kommer de att behöva stöd från världens medborgare. Det är just därför som fredliga demonstrationer äger rum i Göteborg och över hela världen lördagen den 6:e december. Vi är rädda att våra ledare överger logiken och låter girigheten kamma hem segern. Girighet som tar sig två former, den första i form av konkurrensen mellan nationer. Om våra ledare sätter sig vid förhandlingsbordet med inställningen att komma undan så lätt som möjligt, i tron att om alla länder minskar sina utsläpp kommer mitt land inte att behöva göra så värst mycket. Med den attityden kommer vi inte långt. Men risken finns att många länder kommer att representeras på detta sätt. Det är endast när länder agerar tillsammans, som en förenad nation, som den globala uppvärmningen kommer att hejdas.

Den andra formen av girighet som kan hindra ett genomtänkt globalt klimatavtal är om våra ledare lyssnar på de lobbyister som omger dem. Lobbyister som betalas av kortsiktiga intressen som idag är beroende av vidmakthållna koldioxidutsläpp för att gå med vinst. Våra ledare måste se förbi dessa kortsiktigt vinstintresserade huvuden och vidare på de miljontals människor som världen om idag protesterar och kräver att delegaterna i Poznan ser den globala uppvärmningens skrämmande verklighet i vitögat.

Varje land måste ta sitt ansvar och vi i den rika västvärlden har ett större ansvar än alla andra. Det är vi som har vuxit oss rika samtidigt som vi har förändrat själva atmosfärens kemiska innehåll med föroreningar från våra oräkneliga skorstenar och avgasrör. Hur kan vi be fattiga utvecklingsländer att vidta åtgärder som vi själva vägrar vidta för att lösa problemet som vi själva orsakat? Först när vi i väst visat vår villighet att göra rätt för oss, när vi faktiskt börjat minska våra egna utsläpp, kommer länder som Kina och Indien att följa vårt initiativ.

Den globala uppvärmningen är, som namnet avslöjar, ett globalt problem. Men det är på en nationell, regional och inte minst kommunal nivå som åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser måste ske. Fina målsättningar är utan värde om de inte eftersträvas. Målet att minska växthusgaserna måste vara en del av varje politiskt beslut som fattas, inte bara när det passar. Hänsyn måste tas till klimatförändringarnas verklighet i varje beslutande moment. Just nu är detta långt ifrån fallet.

Göteborgs stad har bra klimatmål, citat från Göteborgs senaste miljörapport: "Halten av växthusgaser i atmosfären skall, i enlighet med FN:s ramkonvention för klimatförändringar, stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig."

Det är ett exemplariskt mål, men om det ska nås måste vi minska våra utsläpp här i Göteborg, och det är just vad vi inte gör. Utsläppen i Göteborgs kommun har under den senaste tiden legat på en oförändrad nivå. Problemet är att klimattänkandet inte brukas på ett konsekvent sätt i alla beslut som fattas. Vinster i utsläppsminskning inom vissa sektorer har ätits upp av ökningar i andra. Göteborgs kommun har satsat hårt på fjärrvärmesystemet. En satsning som kraftigt minskat utsläppen. För inte så länge sedan stod uppvärmningen för en stor andel av stadens utsläpp. Man kan fråga sig varför hela kommunens samlade utsläpp inte har minskat i takt med fjärrvärmens införande. Svaret är ganska enkelt, en annan sektor har ökat sina utsläpp i Göteborg, nämligen transportsektorn. I grova drag har hela klimatvinsten av en mångmiljardsatsning på fjärrvärme ätits upp av ökande vägtransporter. Alla satsningar för att minska Göteborgs klimatutsläpp kommer att vara förgäves om vi inte samtidigt minskar trafiken. Det finns flera sätt att minska trafikmängden och olika åtgärder fungerar olika väl. Det finns också ett väl beprövat sätt att få trafiken att öka, och det är att bygga nya vägar. Nya vägar löser inte heller problemet med trängsel då den nya vägkapaciteten snabbt fylls på av ökande trafik.

Mot bakgrund av klimathotet och Göteborgs misslyckande att minska sina utsläpp måste beslutet om att bygga en ny motorvägsförbindelse under Göta älv vid Marieholm ses som märkligt om inte helt oförståeligt. Varför tas ett så märkligt beslut, som kommer att ha en kraftig negativ påverkan på utsläppen av växthusgaser? Kan svaret vara att samma sorts girighet som hotar de internationella klimatförhandlingarna verkar lokalt här i Göteborg? Kan det vara en kombination av kortsiktig regional konkurrens och politiker som lyssnar till lobbyister för grupper som tjänar på Göteborgs trafik och därför gärna ser att den fortsätter att öka?

Ian Fiddies • Miljöförbundet Jordens vänner
Joakim Larsson • Grön Ungdom Göteborg
Lovisa Börjeson • Klimax
Alex Tarkan Sen • Klimataktion