I november sade Göteborgs kommunstyrelse nej till folkpartisten Helene Odenljungs förslag om att låta införa så kallade Nobelklasser i Göteborgs skolor. Men diskussionen om ”elitklasser” – spetsutbildningar för elever med särskild begåvning inom teoretiska ämnen – fortsätter oförtrutet. I förra veckan var det deadline för gymnasieskolor att ansöka om att få ingå i försöksverksamheten med spetsutbildning som den borgerliga regeringen utlyst. 100 skolor ansökte om de 8–10 utbildningarna, som ska starta nästa höst.

– Det är oerhört svårt att göra ett val. Först och främst utgår vi från kvalitet. Det har kommit många väldigt imponerande ansökningar, säger Charlotte Wieslander från Skolverket.

Under december månad går Skolverket igenom ansökningarna. Man har ungefär 30 olika kriterier för utbildningarna. Bland annat letar man efter etablerade samarbeten med universitet och högskolor. Syftet med utbildningen måste vara tydligt, och principerna för urvalet – om skolan väljer att arbeta med urvalstester eller om eleverna ska komma in utefter sina betyg – ska vara färdiga.

De flesta ansökningarna har kommit från skolor i södra och mellersta Sverige. Och trots att spetsutbildningarna även ska kunna ske i humanistiska ämnen så har det övervägande flertalet varit fokuserade på matematik och naturvetenskapliga ämnen. Det beror, enligt Högskoleverket, på att de har en mycket större tradition av att arbeta mot universitet och högskolor.

Lars-Olov Flink är rektor på Alströmmergymnasiet, en gymnasieskola i Alingsås som samarbetar med Göteborgs universitet. De har ansökt om att få bilda en spetsutbildning för naturvetenskapliga ämnen, där 30 elever från hela landet ska ingå.

– Förhoppningen är att eleverna ska smitta av sig på hela skolan. Det goda exemplet, där fler elever söker ett lyft och en extra utmaning i sina studier. Det är väldigt inspirerande för oss.

Hur stort är intresset bland eleverna?

– Det vet vi inte riktigt, men vi ser väldigt stora möjligheter. Det är bara att erkänna att det inte är alltid som vi lyckas med att tillvarata riktigt duktiga elever. Det här känns som en bra metod för att nå fram till dem.

Gustaf Hansson arbetar som matematiklärare på skolan och undervisar redan niondeklassare som vill pröva på mer avancerade matematikstudier på sin fritid. Han har ingått i arbetsgruppen som tagit fram ansökan, och säger att en spetsutbildning även ställer stora krav på lärarens roll inför eleverna.

– Det är svårare för läraren. Det är väldigt roligt, men samtidigt måste man vara väldigt flexibel och lägga ner mer arbete på varje ämne.

Både Gustaf Hansson och Lars-Olov Flink är entusiastiska över spetsutbildningarna. De kommer ”definitivt ansöka igen” om de inte får tillståndet denna gång, säger Gustaf Hansson.

Men debatten om spetsutbildningar handlar både om den individuella elevens behov och vad som bäst gynnar situationen för svensk undervisning. När resultaten av en stor internationell undersökning publicerades i förra veckan visade det sig att svenska åttondeklassare nu ligger under EU-genomsnittet för kunskaper i exempelvis matematik.

Eva Pettersson forskar vid Blekinge Tekniska Högskola och har undersökt hur den svenska skolan tillvaratar begåvade elever inom matematiken. Hon är positiv till spetsutbildningarna:

– Det har funnits beprövade gymnasieskolor som i 20–30 års tid har arbetat på det här sättet med praktiska eller estetiska ämnen. Men nu när vi testar det i teoretiska ämnen protesteras det. Det känns lite typiskt svenskt för mig. Vi måste våga erkänna att vi har särskilda begåvningar inom de här ämnena.

Eva Pettersson säger att den svenska skolans fokus ofta legat i andra änden av spektrat:

– Vi har arbetat väldigt mycket med elever som har det svårare, till exempel med matematiken. Och självklart ska de eleverna få hjälp! Men det finns väldigt många elever som är understimulerade. De kanske vi inte ser.

Kritiker mot elitklasser saknas inte. Marie Lindén, vänsterpartistiskt kommunalråd i Göteborg, var en av de som röstade ned förslaget om Nobelklasser. Hon säger att spetsutbildningar är fel väg att gå.

– Det är ett grundläggande värde att skolan är sammanblandad. Vi måste inte särskilja elever, och för mig är det en livsfarlig väg att att gå när man börjar stimulera den inriktningen.

Varför är det farligt?

– Risken är att vi skapar A-skolor och B-skolor. Istället borde stimulansen finnas där i ordinarie skolgång hela vägen, från tidig grundskola och framåt. Det vore vettigare att vi satsar på mindre klasser och fler lärare för att ta tillvara på begåvade elever.

Eva Pettersson håller med om att spetsutbildningarna, även om de kan gynna särskilt begåvade elever, inte kommer få någon långt gående effekt för att förbättra undervisningen.

– Att bara satsa på spetsutbildningarna kommer inte att hjälpa. Det är en del, en liten del av det som krävs. Vi måste börja från början, långt nere i grundskolan.

Den 15 januari offentliggörs vilka skolor som får starta spetsutbildningar hösten 2009.