Det var en gång två grannländer som hette Apelsinlandet och Bananlandet. Båda länderna leddes av kungar som var mycket förnuftiga. De båda kungarna var också goda vänner.

En dag fick Banankungen besök av en gurka från GIA (Gurkornas Internationella Administration), som upplyste Banankungen om att Apelsinlandet var betydligt större än Banankungens land och om det skulle bli krig skulle Bananlandet vara underlägset.

Banankungen blev fundersam. Skulle hans vän verkligen kunna planera ett övertagande? Ja, han hade ju alltid varit mycket intresserad av deras lönsamma plantager.

Banankungen bestämde sig efter ett långt samtal med gurkan för att köpa in en del gevär. Men bara för säkerhets skull.

En tid senare besökte gurkan Apelsinkungen och kunde då informera - efter tystnadslöfte - om att Banankungen höll på att rusta upp sin armé. 'Jodå, han har till och med beställt vapen.'

Gurkan tyckte att Apelsinkungen skulle tänka på sitt eget land. Trots allt var Bananlandet mycket mindre och bananerna var säkert missnöjda med sitt lilla land, när apelsinernas rikedomar fanns inom räckhåll. Apelsinlandet var stort och lockande att ta en bit av.

Apelsinkungen blev fundersam. Skulle hans vän verkligen kunna planera ett övertagande? Ja, han hade ju alltid varit mycket intresserad av deras lönsamma blomsterodlingar.

Apelsinkungen bestämde sig efter ett långt samtal med gurkan för att köpa in några gevär och handgranater.

Gurkan fortsatte att pendla mellan de båda länderna och varje gång fick han sålt lite fler vapen. Efter varje besök blev de båda vännerna mer misstänksamma mot varandra.

En tid och många gevär senare utbröt ett regelrätt krig mellan de båda länderna, efter att en gränsvakt i Apelsinriket blivit beskjuten. Enligt vittnen var det en banan som skjutit, även om den var ovanligt grön i färgen. Många apelsiner och bananer fick sätta livet till i kriget och båda länderna var tvungna att låna pengar. Mycket pengar fick de låna från Internationella Gurkfonden. Kriget blev värre och värre. Till slut höjdes det röster på att någon måste ingripa.

Gurkkungen samlade till presskonferens och sa: 'Vi måste ta vårt ansvar och få till stånd en vapenvila och fred i de båda länderna.' Han offentliggjorde i direktsänding på GNN-Broadcasting att Gurkarmén skulle komma att sättas in redan nästkommande vecka. Och så blev det.

Gurkarmén gick in med flygvapen, flotta och armé och kunde på en mycket kort tid säkra en fred. Det verkade som om de krigande parterna helt plötsligt var utan ammunition eller så kanske det var gurkornas fantastiska överlägsenhet. I vilket fall så kom det en efterlängtad fred till stånd. Både bananer och apelsiner kunde börja leva ett normalt liv igen.

I samband med vapenvilan och freden sa Gurkkungen: 'för att säkra fortsatt fred i området kommer vi under en övergångsperiod att sätta in en provisorisk gurkregering i både Apelesinlandet och Bananlandet'.

Tänk vad Gurkkungen var ädel ändå.