Vem känner kandidaten?
En person jag känner var på ett regionalt möte för miljöpolitiker häromdagen. I Gävle. På sin promenad genom Gävles gator mötte hen massvis med människor. Unga som gamla. Hen tittade in i deras ansikten för att fånga en blick. Ingen nickade igenkännande. Ingen tänkte: där går den gamle kämpen som vill kliva in i landstingspolitiken. Ingen log uppskattande över hens starka kärnkraftsmotstånd och ingen fnös åt hens orealistiska syn som säger att människor kan vara solidariska och hänsynsfulla utan att mutas med pengar.
Nej, i Gävle är hen inte igenkänd. Och då kan man ju undra hur det ska gå för hen i valet. Kommer någon att kryssa för hens namn?
Men faktiskt, hen råkar gå förbi en mängd valstugor på torget. Där känner flera igen hen. Alla gamla vid en av valstugorna, jodå, till och med de unga. Men det påverkar måttligt. I den breda allmänhetens ögon är hen anonym. Varken lokal press eller regionala massmedier är särskilt intresserade av nummer två på landstingslistan för ett mindre parti. Vem bryr sig?
Det är faktiskt annorlunda i den mindre kommun som hen kommer från. Där hen bor sedan länge. Där är det tillräckligt smått för att folk ska känna till hen på gott och ont. Där finns det säkerligen de som kommer att kryssa medvetet, kanske någon kryssar för hens namn, kanske avstår de från det. Men många vet en del om vad hen vill i politiken.
Denna färska berättelse från Gävles gator förklarar helt och hållet varför jag anser att det politiska livet ska decentraliseras.
Tänk om hen hade vandrat på Londons gator, eller Bryssels. Inte ens de egna partikamraterna skulle ha känt igen hen. EU är en demokratisk motsägelse. Inte bara det EU som i dag styrs av stora betongpartier, som gärna ser att folk inte har för mycket att säga till om. Även ett EU med bästa ambitioner blir för stort för rimliga demokratiska val. Det är till och med Gävleborgs län.
Även riksdagsvalet sker på länsnivå. Inte heller där kan det finnas rimlig demokrati.
När ska man ta ställning till dessa frågor? Ja, jämt, anser jag. Ingenting avgörs av val allena. Finns det ingen folklig resning och inga kapitalister som vill lobba i saken, ligger medvetna politiker illa till. De hamnar snabbt i klorna på de andra. Men val är ändå ett rätt viktigt tillfälle att säga ifrån. Så pass många är rädda för att tappa makt att de lär lyssna även på folket emellanåt.
Det gäller att finna en äkta vilja att decentralisera, en rak hållning i EU-motståndet. Det finns faktiskt en och annan att rösta på. Lycka till!
* Lämna EU så fort som möjligt!
* Decentralisera makten!
* Kryssa en EU-motståndare på en valsedel!
