Frågan är om vi kan leva upp till eller överträffa förväntningarna? Det ansvaret vilar tungt på de politiska ledarna. Tajmingen är bra, då vi befinner oss i en period med ett omställnings- och utvecklingsläge när det gäller industrin.

Västsverige dominerar den nationella klimatdebatten. Vi har nu tillfälle att visa vad man i politisk samverkan kan åstadkomma i en stor region med 49 kommuner. Regionen är redan i dag ledande inom forskning och utveckling av bland annat biogas, passivhus (hus som inte kräver energi för uppvärmning), vågkraft och kanske framförallt miljöteknik. Ett av de främsta skälen till framgången är att det finns ett välutvecklat samarbete mellan forskningen och näringslivet. Utsläppsmålen för år 2020 kräver rejäla tag, tydlig styrning och framförallt ett utvecklat samarbete. Nu måste vi tillsammans identifiera och undanröja hindren för utvecklingen.

Antalet passivhus och biogasanläggningar växer med en explosionsartad fart i andra europeiska länder, men för långsamt i vårt eget land om vi ska få en effekt till 2020. Här finns en utmaning att titta närmare på den offentliga sektorns roll. Exempelvis är cirka 90 procent av alla biogasanläggningar i Sverige kommunala anläggningar, vilket gör att samarbetet mellan näringsliv-forskning-offentlig sektor kan bli mycket bättre inom detta område. Man kan fråga sig hur den svenska skattebetalaren på bästa sätt vill tillvarata denna fantastiska miljötekniska kompetens, som vi har byggt upp inom offentlig förvaltning? Samma sak gäller passivhusen. Alingsås Kommun har till exempel fattat beslut om att 25 procent av nyproduktionen av bostäder ska ske med så kallad passivhusstandard. Hur hade utvecklingen sett ut om alla västsvenska kommuner gjort på samma sätt? Serietillverkning av dessa nya system och lösningar riskerar kanske att flytta utomlands för att efterfrågan där är större än i Sverige?

Det politiska samarbetet och ledarskapet sätts på hårda prov. Klimatfrågan spänner över traditionella politiska strukturer och nivåer och de strategiska klimatfrågorna hamnar ibland i gränslandet mellan kommun och region. Det kräver därför nytänkande och, framförallt, mer lösningsorienterat tänkande framför politiska stuprör för att komma vidare. Den politiska styrningen måste fokusera hårdare på att minska utsläpp av växthusgaser, ökad andel förnyelsebar energi och energieffektivisering, men utifrån ett teknikneutralt perspektiv. Annars riskerar de nya alternativen att ställas mot varandra, istället för att ställas mot det fossila.

Moderaterna i Västra Götaland föreslår i en motion att Västra Götalandsregionen tar initiativ till en regional politisk klimatkonferens, en ”Bali-konferens” för att tillsammans med aktuella politiska ledare på kommunal, regional och nationell nivå komma fram till viktiga överenskommelser om hållbara energilösningar. Som exempel kan nämnas grön upphandling (exempelvis miljöbilar, miljömärkta produkter med mera), samordnad och marknadsanpassad planering för biogasproduktion och konsumtion, gemensamma mål för energieffektivisering och miljömål. Genom att diskutera fram överenskommelser och åtaganden eller åtgärder, precis på liknande sätt som när FN samlar världens beslutsfattare kan utvecklingen optimeras.

Vi vet alla att klimatfrågan måste lösas gemensamt och det framstår tydligt att samordningen och samsynen mellan den nationella, regionala och kommunala nivån är en av de stora utmaningarna. Det vore tråkigt om de politiska strukturerna blir till ett hinder för utvecklingen.

Västsverige har goda förberedelser för att ta detta initiativ. Under det senaste året har ett antal västsvenska aktörer från näringsliv, politik och organisation träffas för att diskutera hur vi ytterligare kan utveckla mer effektiva och förnybara system, tjänster och produkter för transporter, uppvärmning och annan energiförsörjning. Denna breda och omfattande dialog, kallad Smartdialogen mynnar under år 2009 ut i en ”regional strategi för en mindre fossilberoende region”. Denna strategi borde utgöra en god grund för samverkan runt klimatfrågan i regionen.

Frågan är bara om majoriteten i Västra Götalandsregionen ser styrkan i att ta ledartröjan? Jag tror att Regionstyrelsens ordförande, Roland Andersson, gärna ser ett Gånghester-avtal, som ett historiskt steg framåt när det gäller den hållbara utvecklingen i regionen.

Ledamot i miljönämnden Västra Götalandsregionen