Den enda säkra platsen är på kyrkogården
Vi ser hela tiden nya tecken på den israeliska arméns brutalitet och snart kommer hela världen att se att situationen är värre än någon kunde ana. Jag hoppas att världen en dag öppnar sina ögon, skriver Dr Yasser AbuJamei i ett brev direkt från kriget i Gaza.
Hej alla. Tack för er oro över situationen i Gaza och för min egen säkerhet.
För närvarande är situationen fortfarande lika dålig (kanske ännu värre) än vad som har sagts i media. Hela befolkningen är i chock, och vi känner oss inte säkra någonstans. Elen är avstängd i mer än 20 timmar per dygn. I Gaza city finns ingen elektricitet sedan två veckor. Med ständig förstörelse av civila hus och byggnader med F16-plan och helikoptrar är ingen säker på att han eller hon kommer att överleva dagen. Rapporterna om att israelerna samlar människor i hus för att sedan riva dem, och rapporter om bombningarna av skolor som fungerade som härbärgen för familjer, har intensifierat skräcken bland befolkningen i Gaza. Vi vet inte vad som kommer att hända härnäst – och det verkar som om saker och ting kommer att bli ännu värre.
Som alla andra palestinier väntade jag på ett beslut från FN. I dag kom beslutet, men kriget fortsätter.
Båda sidor anser att FN:s samtal inte räcker. Israel säger att de vill ha garantier för att inga missiler avlossas från Gaza, och Hamas vill ha garantier för att belägringen och attackerna mot Gaza upphör.
Under de senaste två veckorna har över 700 civila palestinier dödats varav minst 400 är kvinnor och barn. Över 2 300 skadades. Jag vet inte hur många människor som måste dö innan ett eldupphör.
Många av oss tror att vi kommer att dö på ett eller annat sätt. De senaste två månaderna har det inte levererats någon gas, som används till matlagning. Inte heller bränsle till elverken tillåts komma in.
Tillgången på mjöl är mycket begränsad, det har inte funnits något mjöl alls på marknaden sedan december. Människor lever som under 1930- och 40-talen. Många av oss anser att den enda säkra platsen är den plats där vi alla förr eller senare hamnar – kyrkogården.
Vi ser hela tiden nya tecken på den israeliska arméns brutalitet och snart kommer hela världen att se att situationen är värre än någon kunde ana. Jag hoppas att världen en dag öppnar sina ögon.
Kanske borde jag be om ursäkt för detta traumatiserande brev, men jag har väntat i flera dagar innan jag gick till ett internetkafé med fungerande generator. Jag väntade på att saker skulle förbättras. Jag väntade på kunna säga att allt är över och att vi alla är säkra och mår bra. Men tiden går och tyvärr kan jag ännu inte skriva det.
